Du har väl laddat hem SOS-appen?

Nu på morgonen fick jag min första pushnotis från SOS Alarm på låsskärmen på mobilen. ”Trafikolycka” stod det. När jag låst upp mobilen och öppnat appen ser jag att det inträffat ”en trafikolycka med flera fordon … i ditt närområdet. Välj annan väg om möjligt. Lämna plats för utryckningsfordon”. Kartan visar att olyckan inträffat ungefär där jag brukar få hämta paket ibland, vid Sixtens (en av Uddevallas äldsta kvarvarande mackar).
     SOS Alarms app fungerar alltså precis som det är tänkt – den talar om för mig att något har hänt där jag befinner mig. Förutom att just nu är jag inte hemma i Uddevalla (då hade den här informationen varit högst relevant) utan på jobbet i Göteborg.
     Informationen är ändå så pass färsk att den ännu inte ens är rapporterad i trafikinformationen på lokalradion – den brukar annars vara snabbaste källan till den här sortens information. Enligt senare medierapportering verkar de inblandade ha klarat sig utan allvarligare skador.

* * *

SOS Alarms nya app är en app jag tycker alla ska ha på sina mobiler. Dels för möjligheten att få aktuell information baserad på var jag befinner mig för tillfället. Men framför allt för den funktion som gör att om jag måste larma 112 och gör det genom appen, så skickar appen min exakta geografiska position till larmoperatören. Och den dag jag faktiskt måste larma 112 kan just den exakta positionen vara livsavgörande.
     Jag vet också att den information som sprids via den här appen är verifierad information. Nog så viktigt i tider av desinformation och ryktesspridning.

     Ni som följer mig vet att jag brukar avråda å det bestämdaste mot tjänster som samlar in positionsdata. SOS Alarms app är ett av få undantag. Enligt tjänstevillkoren sparar man ”senaste” insamlade position just för att kunna skicka relevanta pushnotiser (och då blir det fel när en person hinner flytta sig en bit – som i exemplet ovan när jag åkt till jobbet). Tills vidare utgår jag från att det också är så som datainsamling och lagring av data fungerar – här finns alltså ingen möjlighet att spåra mina aktiviteter bakåt i tiden. 

     Det som också gör att jag känner mig trygg med att använda den här appen är att den – till skillnad från många andra appar i liknande genrer – är skalad för robusthet och driftsäkerhet också när många, många använder den. 

     Batterifrågan då? Hur mycket batteri drar den när den ligger där i bakgrunden och uppdaterar min position hela tiden? Faktiskt så lite att det inte ens syns när jag kontrollerar min egen batteriförbrukning. 

Fotnot: Passa på att ladda ner MSB:s app Krisinformation också. Finns där appar finns.

Press release: #InFlux

On Tuesday, the following press release was published. It is also available at the department’s and University of Gothenburg’s websites. 

With social media an important part of journalism, Swedish journalists have become more social.  Social media have also become important platforms for journalists to build their personal brands. But don’t blame the personal branding on social media alone, Ulrika Hedman, who has studied Swedish journalists’ adoption of social media, says: 

     “We can just as well see the personal branding as a consequence of a more competitive media market. For some journalists, a high number of followers and a high level of activity on Twitter is a part of this personal brand.”

Ulrika Hedman has followed Swedish journalists’ adoption of social media and social network sites (SNS) from 2011. Based on representative surveys and massive data on journalists’ use of Twitter, she has analyzed how journalists use social media and changes in use over time, and how journalists perceive professional practices and norms in relation to social media.

     In public media debate as well as among journalists themselves, there is a concern that the use of social media could change journalism and the professional roles of journalists fundamentally. With social media, many journalistic practices have changed for sure, and new ones have been implemented. Social media are used for general monitoring, research, distribution of content, and for various forms of audience dialogue. Social media are also used for networking and for branding, activities increasingly important on an ever more competitive media market. Ulrika Hedman explains:

     “The competition for audiences and for journalism jobs is hard, so it is really important for journalists to constantly show who they are and what they produce.”

Valued tools

“For most journalists today, social media and SNS are valued tools. However, the social media hype we saw some years ago seem to have faded.”

     In her material, Ulrika Hedman identifies some distinct differences between the small group of journalists that are active in social media 24/7, and those that have a more pragmatic view on their activities. The most active ones mix private and professional, they are more into networking, and more engaged in dialogue. They are also more active in building their personal brands. However, when it comes to journalists’ traditional norms and values, like objectivity and neutrality, she can trace no effect from the adoption of social media.

New journalistic roles and a social news media logic

In her work, Ulrika Hedman has been able to follow how a new and more social set of journalistic roles (how journalists “behave as journalists”) has evolved. In social media, the audiences can now find journalists that are skeptical shunners, activists, pragmatics, lurkers, networkers, news hubs, coordinators, ambassadors, celebrified marketers, professional marketers, entrepreneurs, and journalists in incognito mode. These roles are influenced by the classical news media logic or the new social media logic, and are more professional or more private in its content. Ulrika Hedman:

     “Many journalists have incorporated networking, interactivity, and dialogue in their traditional journalistic role, and hence the traditional journalistic role has become more social.”

     These more social journalists can be regarded as part of an evolving social news media logic, that differs from the traditional news media logic in key aspects. In the social news media logic, traditional journalistic practices and values are still of core value, but are combined with sharing logic, viral distribution, and interactivity.

     “Today, we consume journalism in single pieces, not in packages such as a newspaper or a news show on television. And therefore, it is important that every piece of content is optimized for social media in such a way that the audiences not only read or watch but also engage with the material – that they comment, share, and like. If a journalist wants to stay in journalism, she needs to be able to make her content the one that people share and engage with. She has to be social.”

Download: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

Pressmeddelande: #InFlux

På tisdagen publicerades följande pressmeddelande om min avhandling. Pressmeddelandet finns också att läsa på JMG:s och Göteborgs universitets webbar. 

När sociala medier blivit en viktig del i journalistiken har svenska journalister blivit mer sociala. Men sociala nätverksmedier har också blivit en viktig plattform där journalister bygger sina egna varumärken. Men skyll inte varumärkesbyggandet endast på de sociala medierna:

     – Det kan lika gärna ses som en konsekvens av en allt hårdnande mediemarknad. För vissa journalister tycks ett högt antal följare och en hög aktivitetsnivå på Twitter vara en del av det personliga varumärket, säger Ulrika Hedman som skrivit en avhandling om journalisters användning av sociala medier.

Ulrika Hedman har i sitt avhandlingsarbete följt svenska journalisters användning av olika sociala medier sedan 2011. Med hjälp av representativa enkätundersökningar och insamlad data från journalisternas aktiviteter på Twitter har hon kartlagt hur journalister har börjat använda och använder olika sociala medier, vad de tycker om dem, och hur användningen står i relation till yrkesideal och normer.

     Det har, såväl i den allmänna mediedebatten som bland journalister själva, funnits en farhåga att användningen av sociala nätverksmedier skulle förändra journalistiken och journalistrollen fundamentalt. Med sociala nätverksmedier har många journalistiska praktiker ändrats och nya har kommit till. De används till omvärldsbevakning, research, spridning av journalistiskt innehåll och för olika former av publikkontakt. De sociala nätverksmedierna används också till nätverkande och för varumärkesbyggande, vilket är allt viktigare på en mer konkurrensutsatt mediemarknad.

     – Det är hårdare konkurrens om både läsare och journalistjobb idag, så det är viktigt för journalister att visa vem de är och vad de publicerar.

Uppskattade arbetsverktyg

– För de allra flesta journalister är sociala nätverksmedier idag ett mycket uppskattat arbetsverktyg även om den där riktiga hypen vi såg för några år sedan verkar ha avtagit, säger Ulrika Hedman.

     Hon ser vissa skillnader i attityder mellan den lilla grupp journalister som är aktiva i sociala nätverksmedier nästan jämt och de som har en mer pragmatisk inställning till sin användning. De mest aktiva blandar personligt och professionellt, nätverkar mycket mer och är mer engagerade i dialog med andra användare och inte minst i att bygga de egna personliga varumärkena. Detta betyder dock inte att journalisternas inställning till traditionella yrkesideal – som objektivitet och neutralitet – har förändrats sedan de började använda sociala nätverksmedier.

Nya journalistroller och en social nyhetslogik

Ulrika Hedman ser hur nya mer sociala journalistroller, alltså hur journalister ”är” och beter sig, håller på att växa fram. I sociala nätverksmedier hittar vi nu skeptiker, aktivister, pragmatiker, smygare, nätverkare, nyhetscentraler, samtalssamordnare, ambassadörer, ettriga marknadsförare, professionella marknadsförare, förklädda journalister samt entreprenörer. De här olika rollerna ligger antingen mer nära den traditionella journalistrollen eller mer nära den sociala medielogiken, och de är antingen mer yrkesinriktade eller mer privata.

     – Många journalister införlivar tankarna om nätverkande, interaktivitet och dialog i sin traditionella journalistroll, och därmed blir också den traditionella journalistrollen mer social.

     Den här mer sociala journalistrollen kan ses som en del i en framväxande social nyhetslogik, som ser lite annorlunda ut än den mer traditionella nyhetslogiken – traditionella journalistiska praktiker och värderingar har fortfarande en central plats i den sociala nyhetslogiken, men kombineras med sådant som delningslogik, viral distribution och interaktivitet.

     – I och med att vi sällan konsumerar hela ”paket” av journalistik idag, som en papperstidning eller en nyhetssändning på radio, är det viktigt att varje enskilt innehåll är sådant att det går att sprida i sociala nätverksmedier, och att det lockar till engagemang av olika slag. Det här ställer nya krav på journalisterna – de måste helt enkelt se till att innehållet pratas om och sprids i sociala nätverksmedier. De måste vara sociala.

Ladda ner: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

An export style (Ulysses) for a thesis – that actually works

Via this link, you can download the export style I have designed for my thesis: UH Book S5.ulstyle. It is based on one of the default styles in Ulysses app, but modified to fill my needs. In short, this export style includes:

• S5 format, 165x242 mm. This is one of the most common formats for Swedish printed dissertations.
• Garamond 11/13 for the body, headers etc. in Helvetica Neue.
• Page enumeration in both numbers and lowercase-roman (because you want those lowercase-romans in the front matter).
• New chapters start on right pages.
• End-of-page footnotes.

My thesis frame is written in Ulysses app, one sheet per chapter (or section of the front matter). I exported it to Word in two sections – one for the front matter (in which I used the alternative code for lowercase-roman enumeration) and one for the main body. The included articles were exported separately.

     The front matter section needed some further formatting that is not included in the export style. For example, I have always preferred to fill in the page numbers in the ToC manually. 

     After the export of the body section, I configured the bibliography. Easy peasy once I had figured out how to do this. I have previously published a guide for integrating Endnote with Ulysses. This guide includes instructions on how to configure the bibliography.

     Then it was just a matter of exporting the separate sections to PDF format, collect the sections in one single PDF, add front and back (layouted in InDesign), and send it to the printers. Easy peasy. 

What does it look like? Download the thesis frame (pdf) via the link below and look for yourself: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

#InFlux – spikat och klart

Foto: Malin Sveningsson.

Så här ser den ut – avhandlingen. Igår spikade jag upp den med en kopparspik på universitetets anslagstavla vid Vasaplatsen. Jag kan lova att det är rätt så skönt att den är är klar!
     #InFlux är en sammanläggningsavhandling. Den består av fem vetenskapliga artiklar som hålls ihop av en så kallad kappa, med introduktion och kortfattad historik, litteraturgenomgång, övergripande teoretiskt ramverk, grundlig metodbeskrivning och en övergripande analys. Ämnet är svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier, och i ett vidare perspektiv hur svenska journalister påverkas också av andra förändringar i medielandskapet. Avhandlingens teoretiska utgångspunkt är journalisters roller.
     De närmaste veckorna kommer jag att presentera delar av avhandlingens resultat och min analys – om journalisters sociala roller och om den sociala nyhetslogiken – närmare.
     Avhandlingen är också e-spikad, det vill säga publicerad digitalt via Universitetsbiblioteket. På länken kan ni ladda ner hela avhandlingen (pdf) förutom de vetenskapliga artiklarna. Dessa är publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter.

* * *

Omslagsbilden. Måste säga några ord om omslagsbilden. Illustrationen är gjord av Nicklas Malmberg, journalist och nu på Sveriges Radios sociala medier-team. Jag är oerhört glad att han ville göra den här bilden, och jag är oerhört nöjd med hur bra den blev.

Ladda ner (pdf): #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

#InFlux: Nailed it!

The lovely cover illustration is made by Nicklas Malmberg, journalist working strategically with social media at the Swedish national public service radio. 

Yesterday, I nailed a copy of my completed thesis to the university’s billboard. Yes, in Sweden we actually nail a physical copy of the dissertation to a public billboard. The defence is schedualed on September 6.
     The thesis is based on five articles, already published in scientific journals. The thesis frame (that is, everything else: introduction, literature review, theory, methodology, summary of the articles and conclusions) is available (pdf) via the link below.

Download (pdf): #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

Nypublicerat: Kapitel om social nyhetslogik och den nya sortens journalister – bland annat

För snart 20 år sedan kom den första upplagan av den här boken. Numera är den i det närmaste obligatorisk på landets olika medieutbildningar. Och i höstens nya och helt omarbetade upplaga finns jag med, med ett kapitel om sociala medier och journalistik.
     Efter en kort historik går jag i kapitlet igenom hur den sociala nyhetslogiken skiljer sig från traditionell nyhetslogik och sociala medier-logik, hur redaktioner använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, varumärkesbyggande) och hur journalister använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, personligt varumärkesbyggande, nätverkande), och vad detta betyder för journalstiken – ett exempel är de allt fler entreprenöriella journalister vi ser nu, med olika sociala nätverkmedier som den plattform från vilken de bygger communities av läsare/publik som betalar för innehållet via donationer eller prenumerationer.
     Redaktörer för På väg mot medievärlden 2030 är professorerna Gunnar Nygren och Ingela Wadbring. De intervjuas om boken i tidningen Journalisten: ”Det kan vara så att den professionella journalistik som vi tar för given idag är en kort parentes i historien”.
     Beställ från boksajt nära dig eller låna på biblioteket. Här finns förutom flera kapitel om just journalistik också kapitel om mediemarknad, medieekonomi och nyhetskonsumtion samt medieförtroende, mediekritik och alternativa medier.

Från y-bommar till brottsbalkar – en sensommarbetraktelse

Det hände en besynnerlig sak nere i hamnen för ett par veckor sedan. Vår lilla aktersnurra slutade kyla, så efter lite googlande efter tänkbara fel åkte vi ner till hamnen för att ta hem den och byta impeller (fråga inte, googla). Min man tog med sig en liten transportkärra ut på bryggan, klev ombord och började skruva loss motorn. Jag satt kvar i bilen – vi har en liten båt och det där kunde han klara av själv. Det var en tidig fredag kväll, klockan var kanske halv åtta. Det fanns fortfarande gott om folk i hamnen – båtfolk, badfolk och en del smygcampande husbilsfolk.
     Så kom det ett par och ställde sig och tittade ut mot min man när han plockade av motorn. Beundrade de kanske vår fina båt? De gick en liten bit åt ena hållet, tittade igen, gick en bit åt andra hållet, började smygfotografera. Här någonstans tittade de in bilen också, och när de såg att jag satt i gick de lite längre bort. Och tittade.
     När min man lastat in aktersnurran i skoffen och satt sig i bilen (det här paret tittade – eller snarare blängde – fortfarande) så skämtade vi lite: ”De måste vara turister och har läst om båtmotortjuvar. De fattar inte att ingen stjäl sådana här gamla skruttiga, i fullt dagsljus dessutom. Undrar om de har ringt polisen också?”.

* * *

I en av alla ”det händer i kommunen”-grupper som finns på Facebook publicerades förra veckan en varning. Inlägget kan sammanfattas med orden ”nu är båttjuvarna på gång, de här två gick runt på bryggorna idag och filmade@. Till inlägget bifogades två bilder: en på två unga män på en av bryggorna i vår hamn (med en vit lapp över ansiktena) och en på bilen (med registeringsnumret maskat).
     Bland kommentarerna märktes inlägg av typen ”bra att du varnar”, ”tänk att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt” och ”jävla pack, det ser man ju!”. Ni vet, sådana där kommentarer som man ser i nästan alla ”det händer i kommunen”-grupper numera.
     Ett par dagar senare publicerades ett inlägg i samma grupp från en av de unga männen på bilden. Bekanta hade uppmärksammat honom på att han pekades ut som förmodad båtmotortjuv i en Facebook-grupp. Inte var han glad, inte. Han och kamraten gillar båtar, sådär som många gör. De gillar att gå på bryggor och titta, sådär som många gör. Och de såg några kul modellbåtar i vattnet som de filmade, sådär som vem som helst av oss skulle ha gjort.
     Bland kommentarerna märks inlägg av typen ”men det måste ni väl fatta att om ni går på bryggor och fotar våra båtar har vi rätt att vara misstänksamma", ”man får faktiskt inte gå på bryggor” (!) och ”bättre varna en gång i onödan än inte varna alls”. Personen som publicerade varningen har såvitt jag kan se plockat bort sitt inlägg och svarar här – inte för att be om ursäkt utan för att påpeka att ”jag hängde inte ut någon, det gjorde du själv när du skrev det här inlägget”. Här finns också några sansade röster som tycker att de unga männen borde få en ursäkt, men de får mothugg – ”det finns inget att be om ursäkt för, det gick inte att se vilka det var” (vilket är en i sammanhanget sanslöst korkad invändning eftersom männen de facto indentifierades av bekanta).
      Det kunde förmodligen lika gärna varit min man och jag som hängdes ut som förmodade båtmotortjuvar.

* * *

I Brottsbalkens 5 kapitel 1§ står det så här: ”Den som utpekar någon såsom brottlig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes till förtal för böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”

* * *

Samma Facebookgrupp, någon dag tidigare. Några dretfulla ungdomar har filmats när de försöker stjäla en liten öppen plastbåt mitt inne i stan, mitt på dagen. Filmen läggs ut på Facebook, ungdomarna går klart och tydligt att identifiera. 

     Ett exempel till, från härom dagen. Någon ser från sin balkong hur ett gäng ungar, kanske runt 10 år gamla, bråkar på gården, och tar en bild. Bilden läggs ut på Facebook, barnen går klart och tydligt att identifiera, med en undran till föräldrarna – ”vet ni vad era barn håller på med?”. 

* * *

På allmän plats är det tillåtet att fotografera vad du vill och vem du vill. Det är också tillåtet att publicera de här bilderna på till exempel sociala nätverksmedier, även om det kanske inte är så lämpligt alla gånger. Undantaget gäller främst så kallat olaga integritetsintrång, och regleras i Brottsbalken 4 kapitel 6c§. Det är däremot inte tillåtet att förtala andra människor. Inte ens om du uppfattar att du har ett gott syfte, att ”de uppförde sig misstänkt” eller ”men de försökte ju stjäla en båt”. Det är helt enkelt inte försvarligt. 

     Det är som att i allas vår jakt på engagemang i sociala nätverksmedier – vi vill ha fler delningar, fler gilla, fler kommentarer – så glömmer vi att vi ibland trampar på folk. Vi glömmer att vi kan göra folk riktigt rejält illa. Vi är så fullt upptagna att lära oss förstå och använda den nya medietekniken som sociala nätverkplattformarna bjuder oss att vi helt enkelt glömmer bort att vi egentligen är civiliserade människor. 

     De publicistiska medierna har pressetiken, journalisterna sin yrkesetik. Vi andra måste helt enkelt bli betydligt bättre på vad jag i brist på bättre väljer att kalla medborgaretik – andra skulle förmodligen kalla det vanligt jävla sunt förnuft. För den här lynchjustisen och ”häng ut först och kolla fakta sedan”-mentaliteten, den är inte värdig vuxna människor.

Fotnot: Tidningen Bohusläningen publicerade nyss (17 augusti) en artikel om precis det jag skriver om ovan: Facebookgrupper med makt att ena, splittra och hänga ut

Att försöka utveckla ett spelberoende

AR i Wizards Unite vid min bokhylla. 

Jag har aldrig varit mycket för att spela. Det blev en del Tetris förr, och med förr menar jag med god marginal till millenieskiftet. Ungefär samtidigt försökte jag fastna för Prince of Persia, men jag lyckades aldrig – det kan ha berott på att grafiken var … vi kan väl kalla den ”så där”. Lägg till detta lite Snood som tidsfördriv för något decennium sedan.
     Men det går ju inte att forska i medier och sociala medier och vara så helt utan erfarenheter av moderna mobila spel. Den här semestern har jag därför gjort ett ärligt försök att utveckla ett spelberoende med hjälp av Harry Potter – Wizards Unite som släpptes vid midsommar. Till saken hör förresten att jag aldrig heller läst Harry Potter-böckerna …

Wizards Unite är, precis som den mer kända kusinen Pokemon Go, ett slags dubbelt mobilt spel. Dels för att det spelas på mobilen (eller plattan), dels för att du måste ut och röra på dig för att samla kilometer. Lömskt :) Båda bygger på en platsbaserad AR (augmented reality) där mobilens gps håller reda på var du befinner dig och bygger en virtuell ”riktig” karta, och du får poäng och andra fördelar genom att strida mot figurer som placeras in i den verkliga miljön runt omkring dig. Spelar du tillsammans med andra får du pluspoäng.
     Jag är inte så lite fascinerad över hur det fungerar. Jag uppskattar också att det finns så många parallella spår och sätt att spela, så många möjliga strategier.

Hur har det då gått? Jo, tack, Jag har utfört alla mina dagliga uppdrag, deltagit i specialevenemang, promenerat många, många mil för att låsa upp speciella så kallade flyttskrin, gått upp i gryningen för att ge mig ut för att skörda sällsynta hoppande flugsvampar och slagits med vampyrer under fullmånens sken. Jag har till och med varit aktiv i ett par speciella forum, där tips och tricks har diskuterats.
     Så nybörjartant jag är, måste jag erkänna att jag faktiskt stundtals haft ganska kul. Och jag förstår fullt och väl hur den här typen av spel kan utvecklas ett beroende – det finns alltid en ny nivå att nå, en  till sällsynt artefakt att hitta, mer guldpengar att tjäna, en ännu lömskare trollkarl att besegra i duell. Riktigt beroende känner jag mig dock inte – detta är i första hand ett spel för barn, det är tröttsamt många upprepningar och hela Harry Potter-inramningen känns lite ointressant.
 
Tror jag att det är farligt att spela Wizards Unite eller liknande? Nej, i normalfallet inte. Det gäller – som alltid – att inte gå utomhus med näsan i mobilen. Och man bör definitivt hålla sig ifrån att köpa guldpengar och annat med riktiga pengar.
     Det finns andra nackdelar än det här att köpa sig fördelar för riktiga pengar. Integritetsaspekten är en viktig sådan – när du spelar måste du ha mobilens gps påslagen, annars fungerar inte kartorna, och den datan samlas in och används till jag vet inte vad. Att spela drar också både batteri och mobildata, och kräver en någorlunda modern mobil med anständigt lagringsutrymme. I förlängningen driver alltså den här typen av spel oss att ständigt köpa nya och mer avancerade mobiler, också till våra barn.

Idag är sista semesterdagen. Har Wizards Unite lyckats med det Prince of Persia misslyckades med – att göra mig spelberoende? Nej, knappast. Men jag tror minsann jag behåller det i mobilen ett litet tag till.

Prince of Persia som det såg ut när det lanserades 1989.

Bloggen lever. Eller? Jo!

Min nyinköpta Singer 201K, tillverkad 1950.  

Jag kommer att försöka bli lite flitigare med bloggen igen. Av många anledningar – inte minst det som Karin Pettersson pekar på här: att hitta tillbaka och bidra till ett levande offentligt samtal, ett samtal där kvalitet inte räknas i reaktioner och engagemang. Ett litet fuck you! till skräntwitter, uthängningsfacebook och väggordsinsta helt enkelt.
     Det kommer förmodligen att ta ett tag innan jag hittat bra rutiner för bloggandet. Jag vet sedan tidigare att jag skriver bäst om jag skriver ofta. Så här i början får ni kanske stå ut med lite mer triviala inlägg, se dem i så fall som skrivövningar.
     Jag är inte ensam om att försöka återuppliva bloggandet i höst. Karin Petterson som jag länkar till ovan är en annan. Hon skriver initierat och bra om teknik, sociala medier, medier, politik … Jag uppskattar mycket att läsa Andreas Ekströms texter, han skriver ofta tänkvärt om teknik och medier. Det finns säkert anledning att återkomma till en längre lista, lite längre fram i höst.
     Jag vill också påminna om mina bloggrollar här till vänster (om du läser på dator). I varsin lista samlar jag dels medieforskare, dels andra som bloggar om medier. Dessutom finns en jättelång lista med svenska forskningsbloggar inom alla möjliga och omöjliga ämnen. Här delas fantastiskt mycket kunskap!

Fotnot: Delar av våra och mina sociala nätverksmedier fungerar alldeles utmärkt. Jag gillar mitt Twitterflöde och de människor jag interagerar med där, jag uppskattar många delar av Facebook – just nu hänger jag mycket i några underbara grupper med folk som nördat ner sig i gamla symaskiner – och Instagram är en fantastiskt kreativ plattform.