Ett forskningsperspektiv på swishjournalistiken

Just nu debatteras så kallad swishjournalistik (se till exempel här). Det finns mycket att säga om detta, och man kan – på goda grunder – ha åsikter om den. Men det är också bra att försöka vidga perspektivet lite, att förstå vad det här specifika fenomenet är ett uttryck för eller variant av. Detta är ett försök att ge ett forskningsperspektiv på just swishjournalistik. I dess ursprungliga form publicerades texten idag som en Twittertråd. 

Det som idag kallas swishjournalistik i den allmänna debatt är en del av det forskningen brukar benämna entreprenöriell journalistik (jag vet, det ordet går inte att stava till). Den entreprenöriella journalistiken är väl beskriven i svensk och internationell forskning. 
     Det finns nästan lika många varianter av entreprenöriell journalistik som det finns entreprenöriella journalister. En minsta gemensamma nämnare är att man verkar vid sidan av traditionella kanaler, alltså producerar och publicerar innehåll utan att passera en redaktion.

     Förstår ni vad jag menar? Till skillnad från en ”vanlig” frilans så är man alltså inte beroende av att det man producerar köps av och publiceras hos någon annan. Man sköter hela biten själv – bygger sin egen publik, hittar ett sätt för publiken att betala för innehållet, publicerar … Själv.

Sociala medier är kanske inte en förutsättning för detta, men de underlättar. Bygg din publik på Facebook och ditt varumärke på Twitter, använd Instagram för att bygga relationer, publicera i dina egna kanaler – podd, Youtube-kanal, nyhetsbrev, whatever.

     Rätt använda kan alltså sociala medier användas som en egen plattform för att publicera journalistik och på så sätt nå den egna publiken. Utan att man behöver anpassa sig till en redaktör eller till någon annans målgrupp.

     Och nu finns också verktygen att kunna ta betalt på ett smidigt sätt. Swish om man törs bygga sin verksamhet på engångsbidrag. Exempelvis Patreon ger lite mer stabilitet över tid.

     Med detta kan vi alltså lägga till ytterligare två gemensamma nämnare för den här gruppen journalister: Läsarbasen består ofta av följarna i sociala medier. Och verksamheten finansieras ofta med någon typ av sponsring.

Ännu en gemensam nämnare är att många entreprenöriella journalister drivs av en tydlig önskan att påverka med sin journalistik, att göra skillnad. Annars skulle de inte hålla på.

     Det kan handla om att kunna göra journalistik inom ett väldigt nischat område. Eller att driva en fråga. Eller att vända sig till en målgrupp som är avgränsad på ett eller annat sätt.

Den entreprenöriella journalistiken är under stark framväxt, och eftersom mediemarknaden ser ut som den gör just nu kommer vi fortsätta se den växa. Och vi ser också en del konsekvenser.

     Till exempel är journalistens personliga varumärke blir allt viktigare. Journalisten måste positionera sig, och göra det tydligt.

     Publikdialog och -engagemang blir också allt viktigare. Det gäller att hitta sätt att hålla sin publik intresserad och villig att fortsätta bidra ekonomiskt. En engagerad publik bidrar också med nyhetstips etc.

     Vi ser också en mer aktivistisk journalistik växa fram. Den här typen av journalistik krockar med de traditionella professionella yrkesidealen om neutralitet, objektivitet etc. Å andra sidan kan man säga att den ligger nära idealen kring att stå på de svagares sida.

     Vi ser också en mer populistisk journalistik växa fram. Inte så konstigt kanske, dels med tanke på det politiska klimatet, dels rent praktiskt – journalister måste också betala mat och hyra.

Jag skulle säga att debatten vi ser idag, om ”swishjournalistik”, kan ses som en debatt kring de journalistiska yrkesidealen. Den svenska journalistkåren brukar beskrivas som tämligen homogen vad gäller yrkesidealen. Folk är i stort sett överens om hur en journalist ”är”. De entreprenöriella journalisterna utmanar den här bilden.

     För egentligen handlar kritiken inte bara om betalningsform, även om själva betalningsformen kan leda till en mer populistisk journalistik. Men jag tror det är viktigt att inte låsa sig vid just betalningsform när vi diskuterar detta.

     Entreprenöriell journalistik är relativt nytt i svensk journalistik. Det kan bli så att den utvecklas bort från journalistiken och blir något annat, men där är vi inte riktigt än som jag ser det.

PS Det finns andra – högst relevanta – frågor att ställa i sammanhanget, om saker som vanligtvis ses som självklara när det handlar om journalistik: ansvarig utgivare, grundlagsskydd och källskydd. Inte heller dessa har med finansieringsform att göra.

PPS ”Swishhoror” skulle jag se som ett epitet på den mer populistiska delen av den entreprenöriella journalistiken, den som vänder den journalistiska pennan efter vad som ger mest pengar på kontot för stunden. Men också här är det i grunden yrkesideal som krockar – många, många anser inte att journalister ska låta sig styras av pengar på det viset.

Lyssning: Om social nyhetslogik och annat i Digitalsamtal

Jag har pratat podd igen, och pratar journalister och sociala medier med Anders Thoresson i senaste avsnittet (#205) av Digitalsamtal. Det klippta samtalet är dryga halvtimmen långt, och finns att lyssna på här eller i din poddspelare.
     Digitalsamtal är förresten en av mina favoritpoddar när jag pendlar, inte minst för att Anders alltid är påläst. Då blir det också spännande samtal om relevanta frågor.

Lysekilsposten tar ett jättekliv – men eftermiddagsutdelningen blir kvar

Fristående Lysekilsposten är lite av en anomali på svensk tidningsmarknad. Under många år hade tidningen till exempel en väntelista för prenumeration (jodå!), eftersom man inte ville riskera att bli för stor i förhållande till konkurrenten Bohusläningen på utgivningsorten och därmed förlora presstödet.
     Och webbsidan är … ja, kanske bäst att ni tar en titt själva: Lysekilsposten.

Vid månadsskiftet september/oktober tog i alla fall tidningen ett ganska stort kliv mot en mer modern framtid. Utgivningstakten har sjunkit, från fyra till två dagar i veckan. Tryckningen har flyttats från det egna tryckeriet i källaren i tidningshuset mitt i Lysekil till Markbladet i Skene. Formatet har bytts från fullformat (Lysekilsposten var ensam kvar med fullformat i landet) till Berliner (som också det är ganska ovanligt numera). Och det strikt svartvita har blivit fyrfärg.
     Tidningen håller dock fast vid att dela ut tidningen till prenumeranterna med egna bud i Lysekil, Brastad och på Skaftö – där också eftermiddagsdistributionen fortsätter. Lysekilsposten är nämligen landets enda lokala kvällstidning. Övriga prenumeranter får tidningen morgonen därpå, antingen med VTD:s bud eller med posten. Samtidigt sänks abonnemangspriset.
     Jag hoppas verkligen att det här gör att Lysekilsposten får leva många år till.

På Youtube finns en kort film om när sista upplagan i egna tryckeriet trycktes. Varning för Comic Sans i vinjetterna!

Lysekilspostens sista upplaga från egen tryckpress

LIX 59 – hua!

Bloggens trogna läsare (och mina vänner) vet att jag är ganska förtjust i läsbarhetsindex, LIX. Det är ett mått för att ange hur svår en text är att läsa, och är baserat på medelvärdet av antalet ord i en mening (långa meningar brukar anses vara krångligare) och andelen ord med fler än sex bokstäver (långa ord brukar också anses vara krångligare) i en text.
     Den svenska sammanfattningen i min avhandling (se här) har LIX 59.
     Det betyder att den kan beskrivas som ”svår, normalt värde för officiella texter”, på gränsen till ”mycket svår, byråkratsvenska” (gränsen går vid 60). Normalt sett håller sig mina texter här på bloggen i spannet ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar” (se t ex här). Jag tycker att texter om vetenskap och forskning som vänder sig till en allmän publik, som texterna här på bloggen, inte ska vara svårare än en normal nyhetstext. Men en avhandling är en avhandling, och såväl genre som format ställer särskilda krav – till exempel är det en stor mängd information som ska komprimeras i en sammanfattning som inte gärna ska vara längre än just de sex sidor som min sammanfattning är.

Statistiken för min svenska sammanfattning ser ut så här:

• Antal meningar (M): 100
• Antal ord (O): 2 411
• Antal ord med fler än sex tecken (L): 843
• Genomsnittlig meningslängd (Lm = O / M): 24,11
• Andel långa ord (Lo = L / O x 100) : 34,96
• Läsbarhetsindex (LIX = Lm + Lo): 59

Nyfiken på LIX i dina egna texter? Det är enkelt att ta reda på – klistra in texten i  LIX räknare.

#InFlux – här är den svenska sammanfattningen

Illustration: Nicklas Malmberg

Det här är den svenska sammanfattningen av min avhandling, så som den är publicerad (sidorna 91–96). Den som är intresserad kan ladda ner och läsa hela avhandlingen här (pdf). 

Utvecklingen av sociala nätverksmedier* är en av de största förändringarna i medielandskapet på senare tid. Den här avhandlingen handlar om svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier. I ett vidare perspektiv handlar den om hur journalister påverkas också av andra förändringar i medielandskapet. Den är en sammanläggningsavhandling, vilket innebär att den består dels av fem vetenskapliga artiklar (delstudier), dels av en så kallad kappa som placerar de olika artiklarna i ett sammanhang, teoretiskt och metodologiskt.

Bakgrund

I den allmänna debatten om journalister och sociala nätverksmedier antas ofta att sociala medier förändrar såväl journalistiken som journalister på ett fundamentalt vis. Och med sociala nätverksmedier så har journalistiken förändrats på så sätt att många journalistiska praktiker har ändrats samtidigt som nya har kommit till. Inom journalistiken används sociala nätverksmedier för bland annat omvärldsbevakning, research, spridning och publicering av material samt olika former av publikkontakt och -engagemang, men också för varumärkesbyggande. Enskilda journalister använder sociala nätverksmedier inte bara som ett arbetsredskap utan också för nätverksbyggande och för att bygga ett personligt varumärke, vilket har blivit allt viktigare på en mer konkurrensutsatt mediemarknad.
     Men det är inte bara sociala nätverksmedier som medför förändring. Det senaste decenniet har den svenska mediemarknaden genomgått stora omvälvningar som en konsekvens av dels digitalisering, dels en strukturomvandling av mediebranschen som i grunden beror på att annonsmarknaden ser annorlunda ut idag jämfört med för bara några år sedan. För journalistiken har detta inneburit färre anställda (och hårdare konkurrens om de jobb som finns), och varje anställd förväntas producera mer innehåll och till flera plattformar – tidning, webb, tv, sociala medier … Journalistiken har också blivit mer datadriven, inte bara på så sätt att medieföretagen samlar och sammanställer de dataspår den egna publiken lämnar efter sig för att kunna skräddarsy olika annonserbjudanden, utan också på så sätt att allt innehåll utvärderas utifrån detaljerade mått på räckvidd och engagemang i sociala nätverksmedier. På samma sätt utvärderas också enskilda journalister utifrån sin personliga räckvidd på olika plattformar och antal engagemang i sociala nätverksmedier i form av följare, gilla-markeringar och klick på länkar. 
     Forskning om journalistik och sociala nätverksmedier är ett snabbt växande forskningsfält, och delar av det präglas av samma slags hype som präglar den allmänna diskussionen om journalistik och sociala nätverksmedier. Som en följd av detta har en stor del av forskningen fokuserat på de förändringar som hittas i det insamlade materialet samtidigt som den bortser från allt det som inte förändras – vare sig det gäller att undersöka hur journalister använder sociala nätverksmedier, vad de tycker om dem, vad de publicerar på olika plattformar, hur de bygger sina nätverk eller hur de bygger sina personliga varumärken. På grund av hur tidigare forskning genomförts går det också sällan att generalisera utifrån resultaten.

Teoretiska utgångspunkter

Avhandlingens teoretiska utgångspunkt är journalisters roller. Som grupp betraktad är svenska journalistkåren relativt homogen, och det finns en stark konsensus kring traditionella yrkesideal som objektivitet, neutralitet, journalistiken som granskare av makten etc. Journalisters roller är hur dessa olika ideal och värderingar omsätts i praktik, alltså i hur man uppträder som journalist och i det material man producerar. Journalisters olika roller ska inte ses som en fast rollista, utan journalisters olika yrkesideal, normer och värderingar kan hellre jämföras vid ett rekvisitaförråd där journalisten kan hämta delar till en roll som passar just henne – är hon en grävare, en berättare, en neutral faktaförmedlare, en maktens granskare eller vad? 
     Tidigare forskning visar att när sammanhangen förändras, så förändras också journalisters roller. Med sociala nätverksmedier så ges alltså journalister möjligheten att ha andra, mer sociala, roller som bygger på hur de ser på journalistiken och sitt arbete i förhållande till sociala nätverksmedier. 
     Den teoretiska utgångspunkten i journalisters roller kombineras i avhandlingen med tre olika angreppssätt: 
     En stor del av tidigare forskning kring journalister och sociala medier bygger på teorier om normalisering, alltså att normer och praktiker som hör till ”det nya” anpassas så att de passar in med redan existerande yrkesnormer och praktiker. Normalisering kan naturligtvis också verka åt andra hållet, att det redan existerande anpassas efter det som är nytt. Tidigare forskning visar just denna dubbelriktade normalisering vad gäller journalister och sociala nätverksmedier.
     Att börja använda sociala nätverksmedier handlar också om att tillägna sig en teknologi, och det i sin tur handlar inte bara om att tillägna sig särskilda praktiker och att tekniken i sig tillåter vissa praktiker men inte andra, utan också om att med nya teknologier kommer också nya sociala praktiker – och med dessa kommer också nya normer och värderingar att förhålla sig till. Olika journalister förhåller sig till nya tekniker på olika sätt beroende på såväl personliga som professionella och organisatoriska faktorer. Allt detta förändras över tid. Tidigare forskning har visat att journalister gärna tar till sig och använder ny teknik. 
     Sociala nätverksmedier är ett medieformat som skiljer sig från journalistiska medier på många sätt. Detta kan uttryckas som att sociala medier-logiken skiljer sig från nyhetslogiken. När journalister börjar använda sociala nätverksmedier så måste de också hitta ett sätt att hantera sociala medier-logiken vid sidan av nyhetslogiken – som de är en bärande del i, till exempel i det att det är professionella journalister som står för nyhetsvärdering (urval) och som producerar allt innehåll. I sociala nätverksmedier gäller andra regler – här kan vem som helst dela innehåll, vem som helst avgöra vad som är en nyhet, och nätverket är det avgörande för hur innehållet sprids. Den journalist som vill verka i sociala nätverksmedier måste helt enkelt följa andra spelregler.
     Allt det här – gamla yrkesideal som prövas i nya kontexter, nya sociala praktiker och normer som kommer med den nya tekniken, nya spelregler som åtminstone delvis krockar med de gamla – påverkar journalisters roller. Den här avhandlingen handlar om på vilket sätt detta sker.

Syfte och frågeställningar

Avhandlingens syfte är att undersöka journalisters användning av och inställning till sociala nätverksmedier. Jag gör det med en teoretisk utgångspunkt i journalistiska roller. Analysen utgår från tre forskningsfrågor: 1) Hur använder journalister sociala nätverksmedier och hur ändras detta över tid? 2) Hur uppfattar journalister yrkespraktiker och professionella normer och ideal i förhållande till användningen av sociala nätverksmedier? 3) Hur uppträder journalister som ”journalister” i sociala nätverksmedier?
     Forskningsfrågorna 1 och 2 syftar till att undersöka den del av journalisters roller som handlar om värderingar, medan forskningsfrågan 3 syftar till att undersöka den del av journalisters roller som handlar om manifesta roller.

Metod och material

I avhandlingen används olika statistiska metoder. Med statistiska metoder kan resultaten generaliseras och sägas vara giltiga för gruppen journalister i Sverige, samtidigt som det är möjligt att jämföra olika grupper av journalister. 
     Forskningsfrågorna 1 och 2 besvaras med hjälp av enkätundersökningar. Dels Svenska journalistundersökningen 2011, en postenkät till ett urval av medlemmar i Svenska journalistförbundet, dels Journalistpanelen, en representativ webbpanel där frågor om sociala medier ställdes 2012 och 2014, vilket gör det möjligt att jämföra förändringar över tid också på individnivå. Frågorna om sociala nätverksmedier berörde såväl användningen av olika sociala nätverksmedier, för vilka syften de används, samt inställningen till sociala nätverksmedier i journalistiken. I undersökningarna ställdes också frågor om yrkesideal samt en rad bakgrundsfrågor. 
     Forskningsfrågan 3 besvaras med hjälp av två olika innehållsanalyser av insamlad Twitterdata – dels som en analys av hur pass transparenta journalister är i sitt twittrande (transparens är ett av journalisters yrkesideal som växer i betydelse i kåren, och anses bland annat främja trovärdighet och stabila publikrelationer), dels som en analys av hur journalister presenterar sig själva i sina Twitterpresentationer (vilket kan ses som en del i hur de bygger sina varumärken). Det empiriska materialet har samlats från ett strategiskt urval som är representativt. I avhandlingen presenteras en metod för att samla ett representativt urval för analys av data från sociala nätverksmedier, samt en metod där användardata (med kontopresentationer) och insamlade tweets kombineras, vilket gör det möjligt att analysera materialet med bakgrundsvariabler som kön, arbetsplats och arbetsort. 
     I avhandlingen ingår fem olika delstudier/forskningsartiklar. Dessa är självständiga på så sätt att de har sina egna teoretiska utgångspunkter, syften och frågeställningar. Avhandlingens syfte och frågeställningar besvaras i kappan. 

Sammanfattning av artiklarna

De fem artiklar som ingår i avhandlingen har, i sina tidiga versioner, presenterats vid internationella konferenser. De slutliga versionerna (som finns i Appendix I–V) är publicerade i internationella fackvetenskapliga tidskrifter och har genomgått en granskningsprocess (så kallad dubbelblind referentgranskning). 
     Artiklarna visar att även om de allra flesta svenska journalister använder sociala nätverksmedier så finns det stora skillnader. En liten grupp journalister är entusiastiska och använder sociala medier i stort sett jämt, men de flesta har en mer pragmatisk inställning (Artikel I). Över tid tycks den initiala hypen över sociala nätverksmedier ha minskat – den upplevda nyttan minskar och många journalister minskar eller slutar använda sociala nätverksmedier över huvud taget (Artikel IV). När journalister använder Twitter så anpassar de journalister som är mest aktiva på Twitter journalistiken efter Twitters normer och praktiker, medan de allra flesta journalister istället försöker anpassa sitt twittrande efter traditionella professionella normer och praktiker – här finns alltså tecken på en professionell klyfta (Artiklarna II och III). Slutligen kan vi se (Artiklarna III och V) hur sociala medier-logiken och de teknologiska egenskaperna i sociala nätverksmedier skapar intrycket av en ny, eller i alla fall annorlunda, sorts journalist – mer publiktillvänd, mer nätverkande, mer individualistisk – som också visar en mer personlig sida av sig själv vid sidan av den professionella.

Slutsatser

Svaret på forskningsfrågorna, och avhandlingens syfte, kan sammanfattas i följande:

• För de allra flesta svenska journalister är sociala nätverksmedier idag ett uppskattat arbetsverktyg – dock så har den tidigare hypen avtagit och den generella inställningen kan bäst beskrivas som pragmatisk, men 
• de som är allra mest aktiva på sociala nätverksmedier använder dess också för nätverkande, publikdialog och att bygga sina personliga varumärken. 
• Journalisters traditionella yrkesideal och värderingar har inte påverkats av sociala nätverksmedier, men
• de som är allra mest aktiva har en mer positiv inställning än andra till nätverkande, publikdialog och personligt varumärkesbyggande. 
• Även om transparens är ett yrkesideal på uppgång i kåren så är de journalister som är aktiva på Twitter inte särskilt transparenta, med undantag för en liten grupp som gärna pratar jobb och som gärna bjuder på sig själva och sin person när de twittrar.
• De flesta journalister som använder Twitter presenterar sig själva med en rad yrkesattribut i kombination med något personligt. För vissa journalister är ett högt antal följare och en hög aktivistnivå på Twitter en del av det personliga varumärket.

Så visst har sociala nätverksmedier fört med sig förändrade journalistiska praktiker, men de har inte förändrat journalisterna i särskilt hög utsträckning. Undantaget är den lilla gruppen allra mest aktiva – dessa, ofta unga i storstad och nya i yrket, är också mer aktiva i att bygga nätverk, prata med publiken och bygga sina personliga varumärken. Dock kan dessa handlingar lika gärna ses som en konsekvens av en hårdnande mediemarknad – det är helt enkelt hårdare konkurrens idag. 

     I sociala nätverksmedier har journalister nu en rad mer eller mindre nya och mer eller mindre sociala roller. Dessa roller ligger antingen närmare den traditionella nyhetslogiken eller den nya sociala medier-logiken, och är antingen mer formella (mer yrkesbetonade) eller mer personliga (se Figur 7.1): 

     Skeptikern vill helst inte vara på sociala nätverksmedier alls, men måste på grund av jobbet och är inte särskilt aktiv. Skeptikerns motsats är aktivisten, som är på sociala nätverksmedier jämt och tycker att allt kan – och ska – göras där. De allra flesta journalister som är aktiva i sociala nätverksmedier kan beskrivas som pragmatiker – de är där för att göra sitt jobb. Men här finns också smygaren (håller koll men deltar sällan aktivt), nätverkaren (ser sociala nätverksmedier som en plats att hålla regelbunden kontakt med allt och alla), nyhetscentralen (delar länkar och nyheter inom sitt bevakningsområde), samtalssamordnaren (deltar i och håller igång konversationer) och ambassadören (pratar och förklarar journalistik). Den ettrige marknadsföraren bygger sitt varumärke med både yrkesmässiga och personliga attribut, till skillnad från den professionella marknadsföraren som fokuserar på de yrkesmässiga. I sociala nätverksmedier finns också den förklädda journalisten, som ofta gärna pratar journalistik men inte avslöjar vem hon är eller var hon jobbar. Motsatsen kan sägas vara entreprenören, som gör sociala nätverksmedier till basen för sin journalistik – det är här hon hittar sin publik, sin finansiering och en distributionskanal för sitt material.

     Journalisters nya sociala roller kan ses som en del i en framväxande social nyhetslogik (se Tabell 7.1), som kan sägas förena den traditionella nyhetslogiken och den nya sociala medier-logiken och i vilken traditionella journalistiska yrkesideal, normer och praktiker har en central plats. 

     I avhandlingen lyfts tre exempel på tänkbara konsekvenser för journalistiken. Det första exemplet handlar om journalisters yrkesetik. Oavsett i vilken roll journalistisk roll som en journalist är aktiv på sociala nätverksmedier, så går det mycket sällan att skilja yrkesanvändning från privat användning. Alltså måste yrkesetiken gälla också journalisters privata användning av sociala nätverksmedier, och anpassas för detta. Det andra exemplet handlar om konsekvenserna av ökande nivå av hot och hat som riktas till journalister. När journalister använder sociala nätverksmedier och blandar yrkesanvändning med personligt innehåll så öppnas också för mer personligt riktade hot, vilket kräver särskild uppmärksamhet från såväl arbetsgivare som samhälle och lagstiftare. Det tredje exemplet handlar om journalistikens möjliga av-professionalisering som en konsekvens av att personliga egenskaper alltmer framstår som lika viktiga som yrkeskunskaper för journalister, och att personliga ideal och värderingar alltmer likställs med yrkesideal.

     Även om avhandlingen beskriver bara svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier under en begränsad tidsperiod och med exempel från bara ett av alla sociala nätverksmedier, Twitter, visar den på behov av ytterligare forskning på flera områden. Forskningen har nu tillfälle att följa framväxten av en ny medielogik, den sociala nyhetslogiken, och den särskilda medialisering (anpassning till den sociala nyhetslogiken) som följer i dess spår. Det finns också ett metodologiskt inriktat arbete att göra kring journalisters roller – hur kan dessa beskrivas och operationaliseras (göras mätbara) på ett sätt som möjliggör jämförelser över tid, över olika mediesystem och över olika medieformat? Till sist vill jag lyfta möjligheten att fördjupa förståelsen för svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier genom att använda ytterligare metoder: intervjuer och etnografiska observationer.

Fotnot: *Det finns anledning att skilja mellan sociala medier och sociala nätverksmedier. Alla sociala nätverksmedier, som Facebook, Instagram, Twitter och Snapchat, är sociala medier, men alla sociala medier behöver inte vara nätverksmedier utan handlar istället om en tjänst för att skapa och dela innehåll – Youtube och bloggar är två exempel.

”Nygammal” avhandling från JMG: Grekisk tragedi som tv-komedi

Förra hösten disputerade Georgia Aitaki med en avhandling om hur ett lands populärkultur – i det här fallet grekisk tv-komedi – speglar ”tillståndet i nationen” – i det här fallet den grekiska ekonomiska krisen (som ju alla vet var djup och omfattande).
     Den här studien, som är en en kritisk diskursanalys, bygger på teorier kring populärkulturens roll i hur vi uppfattar och förstår olika politiska skeenden i samhället. Som exempel tittar hon bland annat närmare på hur den ekonomiska krisen skrevs in i populära tv-serier och hur ämnet behandlades i komedishower. Hennes analys visar att populärkulturen hjälper oss att förstå vad som händer och sker i samhället runt omkring oss, men att det inte alls är säkert att vi köper den tolkning som förmedlas rakt av,

Ladda ner avhandlingen (pdf): The private life of a nation in crisis. A study of the politics in / of Greek television fiction

Publons håller ordning på mina reviews

Vän av ordning noterar att det dykt upp en ny logga här i vänsterspalten, en svart platta med texten ”Web of Science ResearcherID”. Hovrar man över den ser man mitt ResearcherID, mina senaste publikationer och en länk till min profil på Publons. Vad är nu detta?

Om vi börjar med ResearcherID, så är det ett sätt att hålla ordning på och kunna spåra forskares publikationer. Ett slags personnummer för forskare, helt enkelt, som är oberoende av om man byter arbetsplats eller efternamn. ResearcherID är knutet till Web of Science, en gigantisk referensdatabas, och hör sedan i våras till Publons.
     Fördelen med Publons, och den enda egentliga anledningen till att jag registrerat en profil där, är att Publons håller reda på – och synliggör – mina reviews. Vetenskaplig publicering bygger på peer review, alltså att alla texter fackgranskas av kvalificerade bedömare som pekar på hål i argumentation eller metod, föreslår språkliga förbättringar … helt enkelt lusläser manus. Arbetet är ideellt, men jag tycker att om jag skickar in manus för publicering i internationella tidskrifter och förväntar mig att någon annan ska granska dessa, så måste faktiskt jag lägga tid på att granska andras – annars fungerar inte systemet. Att granska för internationella tidskrifter är också meriterade och en viktig punkt på en forskares CV. Och det är här jag tänker att Publons faktiskt ska göra lite nytta – allt fler tidskrifter samarbetar med Publons och erbjuder en möjlighet att synliggöra och verifiera det här annars ganska osynliga arbetet. (Det finns också en massa ideellt granskningsarbete som inte syns på Publons, t ex granskning av konferensbidrag.)
     Dessutom listar Publons publikationer, i första hand de som finns i Web of Science databas, och håller reda på och synliggör den allt viktigare bibliometrin kring dessa. Alltså hur ofta en artikel citeras etc. Och så presenteras allt i lite olika tabeller och grafer.

Jag har också ett ORCID, som också är ett slags personnummer för forskare. Det id-numret brukar ibland publiceras på förstasidan på de artiklar man publicerar, eller i anslutning till nätverk etc. Klicka på länken bredvid den lilla gröna loggan som ligger i vänsterspalten ovanför ResearcherID-loggan.

Jag tycker det börjar bli svårt att uppdatera alla olika sidor och communities där en forskare ”förväntas” presentera sig och sin forskning och ha uppdaterade publiceringslistor. NordMedia Network, Academia, ResearchGate, LinkedIn, Google Scholar … Jag slarvar med uppdateringar. Under hösten/förvintern hoppas jag därför hinna se över mina profiler på dessa – kanske bättre med en kort profil och en hänvisning till en mer komplett profil någon annanstans? Samtidigt vet jag att många forskare finns på universitet där tillgången till vetenskaplig litteratur är mer begränsad än här. För dessa forskare erbjuder de här sidorna en alternativ källa till aktuell forskning – och jag får ofta frågor om att dela med mig av någon av mina texter i en preprint-version (som alltså inte ligger bakom de internationella förlagens betalväggar). Någon form av översyn ska det bli, jag vet bara inte riktigt hur ännu.

”Nygammal” avhandling från JMG: Konsumtion som politisk handling

Jag ligger lite efter med att presentera de nya avhandlingarna från JMG här på bloggen. Förra hösten disputerade Johanna Arnesson med en monografi om hur vi kommunicerar om etisk konsumtion, alltså om till exempel att bojkotta en viss vara på grund av dess miljöpåverkan, och om hur vi i allt högre utsträckning uttrycker politiskt engagemang och åsikter genom just livsstilsval och konsumtion.
     Johannas avhandling visar bland annat att:

• Vi gör om våra livsstilsval och konsumtion för att passa i en mer glamorös version av ”etiskhet”. 
• Textilindustrins konsumtionshets döljs i modeföretagens egen kommunikation. Den handlar istället om miljö, arbetsrätt och jämställdhet.
• Det pågår en omvandling om vad feminism och normkritik innebär. En frigjord och jämställd kvinna konsumerar nämligen, enligt den här diskursen. 

Jag tycker själv att Johannas avhandling är mycket läsvärd. Till exempel ger den läsaren verktyg att tänka på #flygskam-rörelsen på ett lite nytt sätt. Och ett annat exempel: Jag själv har börjat lappa och laga kläder, men så har jag inte beskrivit det för mina vänner. Istället har jag, helt i linje med att vi nu vill vara mer glamorösa i vår etiskhet, sagt att jag håller på med visible mending och hänvisat till tjusiga Instagramkonton. Jag som inte trodde att jag var så lättpåverkad av tidens trender …

Ladda ner avhandlingen (pdf): Fashionable politics. The discursive construction of ethical consumerism in corporate communications, news media, and social media

Ny avhandling från JMG: Att vara politisk i medierna

Om ett par veckor disputerar en av mina doktorandkollegor, Gustav Persson. Gustavs avhandling handlar om vad det innebär att vara politisk i medierna, och vilka konsekvenser det får för hur vi förstår demokratiskt deltagande.
     Det här är mycket mer spännande än det kanske låter. Gustav har studerat olika former av politiskt handlande i den antirasistiska vänstern i Sverige mellan åren 2013 och 2018 (bland annat Asylstafetten, #KämpaMalmö och #KämpaShowan),  och hur dessa har skildrats i tryckt press, i radio och på Twitter.

Ladda ner avhandlingen (pdf): Being political in the media. Political identities in journalistic and Twitter discourse

For the curious: The abstract for #InFlux

This is the abstract for my thesis. For a full copy of the thesis frame, please download it via this link. 

#InFlux investigates journalists’ adoption of social media and social network sites (SNS) from the theoretical perspective of journalistic roles. It shows how the social roles of journalists are situated along the axes of formal–personal and news media logic–social media logic: skeptical shunners and activists, lurkers and networkers, news hubs and celebrities marketers, coordinators and ambassadors, professional marketers and pragmatics, entrepreneurs and journalists in incognito mode. The emergence of a social news media logic has implications for journalistic ethics and possibly brings a de-professionalization of journalists.

This thesis also shows that social media and SNS had an immediate impact among Swedish journalists and are now regarded as highly valued professional tools. Over time, the initial hype has faded – the general use can now best be described as pragmatic, while the high-end users use social media and SNS strategically for networking, audience dialogue, and personal branding. Journalists’ core professional ideals are not affected by the adoption of social media and SNS.

The statistical methodological approach applied – a mixed design with surveys (cross-sectional and panel data) and content analysis of Twitter data – allows for a generalisation of the findings to the national population of journalists in Sweden as well as for comparisons between groups of journalists, and show a way of how to find a representative sample of journalists on Twitter and other SNS and how to make best use of the data collected.

Keywords: journalism, journalists, journalistic roles, normalising, appropriation of technology, accommodation of social media logic, social media logic, social news media logic, social media, Twitter

Renovering pågår

Som du kanske märker så håller jag på att renovera. Bloggen alltså. Grunden är fortfarande fräsch och fin, men ytskikten behöver uppdateras lite. Jag har inte ändrat i layouten sedan jag skapade bloggen 2011, och sedan dess har det hänt en del i hur och på vilka skärmar folk läser. Tanken är att det ska bli lite mer lättläst på skärm, platta och mobil.

     Mitt bloggverktyg tillåter inte att jag gör om hur som helst, men vissa anpassningar går att göra. Ett tag framöver kommer du därför att få stå ut med att jag experimenterar framför allt med typsnitt och grad.
     Ser du något konstigt eller har ett förslag till hur jag på ett enkelt sätt kan göra det ännu bättre så hör av dig! 

Du har väl laddat hem SOS-appen?

Nu på morgonen fick jag min första pushnotis från SOS Alarm på låsskärmen på mobilen. ”Trafikolycka” stod det. När jag låst upp mobilen och öppnat appen ser jag att det inträffat ”en trafikolycka med flera fordon … i ditt närområdet. Välj annan väg om möjligt. Lämna plats för utryckningsfordon”. Kartan visar att olyckan inträffat ungefär där jag brukar få hämta paket ibland, vid Sixtens (en av Uddevallas äldsta kvarvarande mackar).
     SOS Alarms app fungerar alltså precis som det är tänkt – den talar om för mig att något har hänt där jag befinner mig. Förutom att just nu är jag inte hemma i Uddevalla (då hade den här informationen varit högst relevant) utan på jobbet i Göteborg.
     Informationen är ändå så pass färsk att den ännu inte ens är rapporterad i trafikinformationen på lokalradion – den brukar annars vara snabbaste källan till den här sortens information. Enligt senare medierapportering verkar de inblandade ha klarat sig utan allvarligare skador.

* * *

SOS Alarms nya app är en app jag tycker alla ska ha på sina mobiler. Dels för möjligheten att få aktuell information baserad på var jag befinner mig för tillfället. Men framför allt för den funktion som gör att om jag måste larma 112 och gör det genom appen, så skickar appen min exakta geografiska position till larmoperatören. Och den dag jag faktiskt måste larma 112 kan just den exakta positionen vara livsavgörande.
     Jag vet också att den information som sprids via den här appen är verifierad information. Nog så viktigt i tider av desinformation och ryktesspridning.

     Ni som följer mig vet att jag brukar avråda å det bestämdaste mot tjänster som samlar in positionsdata. SOS Alarms app är ett av få undantag. Enligt tjänstevillkoren sparar man ”senaste” insamlade position just för att kunna skicka relevanta pushnotiser (och då blir det fel när en person hinner flytta sig en bit – som i exemplet ovan när jag åkt till jobbet). Tills vidare utgår jag från att det också är så som datainsamling och lagring av data fungerar – här finns alltså ingen möjlighet att spåra mina aktiviteter bakåt i tiden. 

     Det som också gör att jag känner mig trygg med att använda den här appen är att den – till skillnad från många andra appar i liknande genrer – är skalad för robusthet och driftsäkerhet också när många, många använder den. 

     Batterifrågan då? Hur mycket batteri drar den när den ligger där i bakgrunden och uppdaterar min position hela tiden? Faktiskt så lite att det inte ens syns när jag kontrollerar min egen batteriförbrukning. 

Fotnot: Passa på att ladda ner MSB:s app Krisinformation också. Finns där appar finns.

Press release: #InFlux

On Tuesday, the following press release was published. It is also available at the department’s and University of Gothenburg’s websites. 

With social media an important part of journalism, Swedish journalists have become more social.  Social media have also become important platforms for journalists to build their personal brands. But don’t blame the personal branding on social media alone, Ulrika Hedman, who has studied Swedish journalists’ adoption of social media, says: 

     “We can just as well see the personal branding as a consequence of a more competitive media market. For some journalists, a high number of followers and a high level of activity on Twitter is a part of this personal brand.”

Ulrika Hedman has followed Swedish journalists’ adoption of social media and social network sites (SNS) from 2011. Based on representative surveys and massive data on journalists’ use of Twitter, she has analyzed how journalists use social media and changes in use over time, and how journalists perceive professional practices and norms in relation to social media.

     In public media debate as well as among journalists themselves, there is a concern that the use of social media could change journalism and the professional roles of journalists fundamentally. With social media, many journalistic practices have changed for sure, and new ones have been implemented. Social media are used for general monitoring, research, distribution of content, and for various forms of audience dialogue. Social media are also used for networking and for branding, activities increasingly important on an ever more competitive media market. Ulrika Hedman explains:

     “The competition for audiences and for journalism jobs is hard, so it is really important for journalists to constantly show who they are and what they produce.”

Valued tools

“For most journalists today, social media and SNS are valued tools. However, the social media hype we saw some years ago seem to have faded.”

     In her material, Ulrika Hedman identifies some distinct differences between the small group of journalists that are active in social media 24/7, and those that have a more pragmatic view on their activities. The most active ones mix private and professional, they are more into networking, and more engaged in dialogue. They are also more active in building their personal brands. However, when it comes to journalists’ traditional norms and values, like objectivity and neutrality, she can trace no effect from the adoption of social media.

New journalistic roles and a social news media logic

In her work, Ulrika Hedman has been able to follow how a new and more social set of journalistic roles (how journalists “behave as journalists”) has evolved. In social media, the audiences can now find journalists that are skeptical shunners, activists, pragmatics, lurkers, networkers, news hubs, coordinators, ambassadors, celebrified marketers, professional marketers, entrepreneurs, and journalists in incognito mode. These roles are influenced by the classical news media logic or the new social media logic, and are more professional or more private in its content. Ulrika Hedman:

     “Many journalists have incorporated networking, interactivity, and dialogue in their traditional journalistic role, and hence the traditional journalistic role has become more social.”

     These more social journalists can be regarded as part of an evolving social news media logic, that differs from the traditional news media logic in key aspects. In the social news media logic, traditional journalistic practices and values are still of core value, but are combined with sharing logic, viral distribution, and interactivity.

     “Today, we consume journalism in single pieces, not in packages such as a newspaper or a news show on television. And therefore, it is important that every piece of content is optimized for social media in such a way that the audiences not only read or watch but also engage with the material – that they comment, share, and like. If a journalist wants to stay in journalism, she needs to be able to make her content the one that people share and engage with. She has to be social.”

Download: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

Pressmeddelande: #InFlux

På tisdagen publicerades följande pressmeddelande om min avhandling. Pressmeddelandet finns också att läsa på JMG:s och Göteborgs universitets webbar. 

När sociala medier blivit en viktig del i journalistiken har svenska journalister blivit mer sociala. Men sociala nätverksmedier har också blivit en viktig plattform där journalister bygger sina egna varumärken. Men skyll inte varumärkesbyggandet endast på de sociala medierna:

     – Det kan lika gärna ses som en konsekvens av en allt hårdnande mediemarknad. För vissa journalister tycks ett högt antal följare och en hög aktivitetsnivå på Twitter vara en del av det personliga varumärket, säger Ulrika Hedman som skrivit en avhandling om journalisters användning av sociala medier.

Ulrika Hedman har i sitt avhandlingsarbete följt svenska journalisters användning av olika sociala medier sedan 2011. Med hjälp av representativa enkätundersökningar och insamlad data från journalisternas aktiviteter på Twitter har hon kartlagt hur journalister har börjat använda och använder olika sociala medier, vad de tycker om dem, och hur användningen står i relation till yrkesideal och normer.

     Det har, såväl i den allmänna mediedebatten som bland journalister själva, funnits en farhåga att användningen av sociala nätverksmedier skulle förändra journalistiken och journalistrollen fundamentalt. Med sociala nätverksmedier har många journalistiska praktiker ändrats och nya har kommit till. De används till omvärldsbevakning, research, spridning av journalistiskt innehåll och för olika former av publikkontakt. De sociala nätverksmedierna används också till nätverkande och för varumärkesbyggande, vilket är allt viktigare på en mer konkurrensutsatt mediemarknad.

     – Det är hårdare konkurrens om både läsare och journalistjobb idag, så det är viktigt för journalister att visa vem de är och vad de publicerar.

Uppskattade arbetsverktyg

– För de allra flesta journalister är sociala nätverksmedier idag ett mycket uppskattat arbetsverktyg även om den där riktiga hypen vi såg för några år sedan verkar ha avtagit, säger Ulrika Hedman.

     Hon ser vissa skillnader i attityder mellan den lilla grupp journalister som är aktiva i sociala nätverksmedier nästan jämt och de som har en mer pragmatisk inställning till sin användning. De mest aktiva blandar personligt och professionellt, nätverkar mycket mer och är mer engagerade i dialog med andra användare och inte minst i att bygga de egna personliga varumärkena. Detta betyder dock inte att journalisternas inställning till traditionella yrkesideal – som objektivitet och neutralitet – har förändrats sedan de började använda sociala nätverksmedier.

Nya journalistroller och en social nyhetslogik

Ulrika Hedman ser hur nya mer sociala journalistroller, alltså hur journalister ”är” och beter sig, håller på att växa fram. I sociala nätverksmedier hittar vi nu skeptiker, aktivister, pragmatiker, smygare, nätverkare, nyhetscentraler, samtalssamordnare, ambassadörer, ettriga marknadsförare, professionella marknadsförare, förklädda journalister samt entreprenörer. De här olika rollerna ligger antingen mer nära den traditionella journalistrollen eller mer nära den sociala medielogiken, och de är antingen mer yrkesinriktade eller mer privata.

     – Många journalister införlivar tankarna om nätverkande, interaktivitet och dialog i sin traditionella journalistroll, och därmed blir också den traditionella journalistrollen mer social.

     Den här mer sociala journalistrollen kan ses som en del i en framväxande social nyhetslogik, som ser lite annorlunda ut än den mer traditionella nyhetslogiken – traditionella journalistiska praktiker och värderingar har fortfarande en central plats i den sociala nyhetslogiken, men kombineras med sådant som delningslogik, viral distribution och interaktivitet.

     – I och med att vi sällan konsumerar hela ”paket” av journalistik idag, som en papperstidning eller en nyhetssändning på radio, är det viktigt att varje enskilt innehåll är sådant att det går att sprida i sociala nätverksmedier, och att det lockar till engagemang av olika slag. Det här ställer nya krav på journalisterna – de måste helt enkelt se till att innehållet pratas om och sprids i sociala nätverksmedier. De måste vara sociala.

Ladda ner: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

An export style (Ulysses) for a thesis – that actually works

Via this link, you can download the export style I have designed for my thesis: UH Book S5.ulstyle. It is based on one of the default styles in Ulysses app, but modified to fill my needs. In short, this export style includes:

• S5 format, 165x242 mm. This is one of the most common formats for Swedish printed dissertations.
• Garamond 11/13 for the body, headers etc. in Helvetica Neue.
• Page enumeration in both numbers and lowercase-roman (because you want those lowercase-romans in the front matter).
• New chapters start on right pages.
• End-of-page footnotes.

My thesis frame is written in Ulysses app, one sheet per chapter (or section of the front matter). I exported it to Word in two sections – one for the front matter (in which I used the alternative code for lowercase-roman enumeration) and one for the main body. The included articles were exported separately.

     The front matter section needed some further formatting that is not included in the export style. For example, I have always preferred to fill in the page numbers in the ToC manually. 

     After the export of the body section, I configured the bibliography. Easy peasy once I had figured out how to do this. I have previously published a guide for integrating Endnote with Ulysses. This guide includes instructions on how to configure the bibliography.

     Then it was just a matter of exporting the separate sections to PDF format, collect the sections in one single PDF, add front and back (layouted in InDesign), and send it to the printers. Easy peasy. 

What does it look like? Download the thesis frame (pdf) via the link below and look for yourself: #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

#InFlux – spikat och klart

Foto: Malin Sveningsson.

Så här ser den ut – avhandlingen. Igår spikade jag upp den med en kopparspik på universitetets anslagstavla vid Vasaplatsen. Jag kan lova att det är rätt så skönt att den är är klar!
     #InFlux är en sammanläggningsavhandling. Den består av fem vetenskapliga artiklar som hålls ihop av en så kallad kappa, med introduktion och kortfattad historik, litteraturgenomgång, övergripande teoretiskt ramverk, grundlig metodbeskrivning och en övergripande analys. Ämnet är svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier, och i ett vidare perspektiv hur svenska journalister påverkas också av andra förändringar i medielandskapet. Avhandlingens teoretiska utgångspunkt är journalisters roller.
     De närmaste veckorna kommer jag att presentera delar av avhandlingens resultat och min analys – om journalisters sociala roller och om den sociala nyhetslogiken – närmare.
     Avhandlingen är också e-spikad, det vill säga publicerad digitalt via Universitetsbiblioteket. På länken kan ni ladda ner hela avhandlingen (pdf) förutom de vetenskapliga artiklarna. Dessa är publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter.

* * *

Omslagsbilden. Måste säga några ord om omslagsbilden. Illustrationen är gjord av Nicklas Malmberg, journalist och nu på Sveriges Radios sociala medier-team. Jag är oerhört glad att han ville göra den här bilden, och jag är oerhört nöjd med hur bra den blev.

Ladda ner (pdf): #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

#InFlux: Nailed it!

The lovely cover illustration is made by Nicklas Malmberg, journalist working strategically with social media at the Swedish national public service radio. 

Yesterday, I nailed a copy of my completed thesis to the university’s billboard. Yes, in Sweden we actually nail a physical copy of the dissertation to a public billboard. The defence is schedualed on September 6.
     The thesis is based on five articles, already published in scientific journals. The thesis frame (that is, everything else: introduction, literature review, theory, methodology, summary of the articles and conclusions) is available (pdf) via the link below.

Download (pdf): #InFlux. Journalists’ adoption of social media and journalists’ social roles

Nypublicerat: Kapitel om social nyhetslogik och den nya sortens journalister – bland annat

För snart 20 år sedan kom den första upplagan av den här boken. Numera är den i det närmaste obligatorisk på landets olika medieutbildningar. Och i höstens nya och helt omarbetade upplaga finns jag med, med ett kapitel om sociala medier och journalistik.
     Efter en kort historik går jag i kapitlet igenom hur den sociala nyhetslogiken skiljer sig från traditionell nyhetslogik och sociala medier-logik, hur redaktioner använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, varumärkesbyggande) och hur journalister använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, personligt varumärkesbyggande, nätverkande), och vad detta betyder för journalstiken – ett exempel är de allt fler entreprenöriella journalister vi ser nu, med olika sociala nätverkmedier som den plattform från vilken de bygger communities av läsare/publik som betalar för innehållet via donationer eller prenumerationer.
     Redaktörer för På väg mot medievärlden 2030 är professorerna Gunnar Nygren och Ingela Wadbring. De intervjuas om boken i tidningen Journalisten: ”Det kan vara så att den professionella journalistik som vi tar för given idag är en kort parentes i historien”.
     Beställ från boksajt nära dig eller låna på biblioteket. Här finns förutom flera kapitel om just journalistik också kapitel om mediemarknad, medieekonomi och nyhetskonsumtion samt medieförtroende, mediekritik och alternativa medier.

Från y-bommar till brottsbalkar – en sensommarbetraktelse

Det hände en besynnerlig sak nere i hamnen för ett par veckor sedan. Vår lilla aktersnurra slutade kyla, så efter lite googlande efter tänkbara fel åkte vi ner till hamnen för att ta hem den och byta impeller (fråga inte, googla). Min man tog med sig en liten transportkärra ut på bryggan, klev ombord och började skruva loss motorn. Jag satt kvar i bilen – vi har en liten båt och det där kunde han klara av själv. Det var en tidig fredag kväll, klockan var kanske halv åtta. Det fanns fortfarande gott om folk i hamnen – båtfolk, badfolk och en del smygcampande husbilsfolk.
     Så kom det ett par och ställde sig och tittade ut mot min man när han plockade av motorn. Beundrade de kanske vår fina båt? De gick en liten bit åt ena hållet, tittade igen, gick en bit åt andra hållet, började smygfotografera. Här någonstans tittade de in bilen också, och när de såg att jag satt i gick de lite längre bort. Och tittade.
     När min man lastat in aktersnurran i skoffen och satt sig i bilen (det här paret tittade – eller snarare blängde – fortfarande) så skämtade vi lite: ”De måste vara turister och har läst om båtmotortjuvar. De fattar inte att ingen stjäl sådana här gamla skruttiga, i fullt dagsljus dessutom. Undrar om de har ringt polisen också?”.

* * *

I en av alla ”det händer i kommunen”-grupper som finns på Facebook publicerades förra veckan en varning. Inlägget kan sammanfattas med orden ”nu är båttjuvarna på gång, de här två gick runt på bryggorna idag och filmade@. Till inlägget bifogades två bilder: en på två unga män på en av bryggorna i vår hamn (med en vit lapp över ansiktena) och en på bilen (med registeringsnumret maskat).
     Bland kommentarerna märktes inlägg av typen ”bra att du varnar”, ”tänk att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt” och ”jävla pack, det ser man ju!”. Ni vet, sådana där kommentarer som man ser i nästan alla ”det händer i kommunen”-grupper numera.
     Ett par dagar senare publicerades ett inlägg i samma grupp från en av de unga männen på bilden. Bekanta hade uppmärksammat honom på att han pekades ut som förmodad båtmotortjuv i en Facebook-grupp. Inte var han glad, inte. Han och kamraten gillar båtar, sådär som många gör. De gillar att gå på bryggor och titta, sådär som många gör. Och de såg några kul modellbåtar i vattnet som de filmade, sådär som vem som helst av oss skulle ha gjort.
     Bland kommentarerna märks inlägg av typen ”men det måste ni väl fatta att om ni går på bryggor och fotar våra båtar har vi rätt att vara misstänksamma", ”man får faktiskt inte gå på bryggor” (!) och ”bättre varna en gång i onödan än inte varna alls”. Personen som publicerade varningen har såvitt jag kan se plockat bort sitt inlägg och svarar här – inte för att be om ursäkt utan för att påpeka att ”jag hängde inte ut någon, det gjorde du själv när du skrev det här inlägget”. Här finns också några sansade röster som tycker att de unga männen borde få en ursäkt, men de får mothugg – ”det finns inget att be om ursäkt för, det gick inte att se vilka det var” (vilket är en i sammanhanget sanslöst korkad invändning eftersom männen de facto indentifierades av bekanta).
      Det kunde förmodligen lika gärna varit min man och jag som hängdes ut som förmodade båtmotortjuvar.

* * *

I Brottsbalkens 5 kapitel 1§ står det så här: ”Den som utpekar någon såsom brottlig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes till förtal för böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”

* * *

Samma Facebookgrupp, någon dag tidigare. Några dretfulla ungdomar har filmats när de försöker stjäla en liten öppen plastbåt mitt inne i stan, mitt på dagen. Filmen läggs ut på Facebook, ungdomarna går klart och tydligt att identifiera. 

     Ett exempel till, från härom dagen. Någon ser från sin balkong hur ett gäng ungar, kanske runt 10 år gamla, bråkar på gården, och tar en bild. Bilden läggs ut på Facebook, barnen går klart och tydligt att identifiera, med en undran till föräldrarna – ”vet ni vad era barn håller på med?”. 

* * *

På allmän plats är det tillåtet att fotografera vad du vill och vem du vill. Det är också tillåtet att publicera de här bilderna på till exempel sociala nätverksmedier, även om det kanske inte är så lämpligt alla gånger. Undantaget gäller främst så kallat olaga integritetsintrång, och regleras i Brottsbalken 4 kapitel 6c§. Det är däremot inte tillåtet att förtala andra människor. Inte ens om du uppfattar att du har ett gott syfte, att ”de uppförde sig misstänkt” eller ”men de försökte ju stjäla en båt”. Det är helt enkelt inte försvarligt. 

     Det är som att i allas vår jakt på engagemang i sociala nätverksmedier – vi vill ha fler delningar, fler gilla, fler kommentarer – så glömmer vi att vi ibland trampar på folk. Vi glömmer att vi kan göra folk riktigt rejält illa. Vi är så fullt upptagna att lära oss förstå och använda den nya medietekniken som sociala nätverkplattformarna bjuder oss att vi helt enkelt glömmer bort att vi egentligen är civiliserade människor. 

     De publicistiska medierna har pressetiken, journalisterna sin yrkesetik. Vi andra måste helt enkelt bli betydligt bättre på vad jag i brist på bättre väljer att kalla medborgaretik – andra skulle förmodligen kalla det vanligt jävla sunt förnuft. För den här lynchjustisen och ”häng ut först och kolla fakta sedan”-mentaliteten, den är inte värdig vuxna människor.

Fotnot: Tidningen Bohusläningen publicerade nyss (17 augusti) en artikel om precis det jag skriver om ovan: Facebookgrupper med makt att ena, splittra och hänga ut

Att försöka utveckla ett spelberoende

AR i Wizards Unite vid min bokhylla. 

Jag har aldrig varit mycket för att spela. Det blev en del Tetris förr, och med förr menar jag med god marginal till millenieskiftet. Ungefär samtidigt försökte jag fastna för Prince of Persia, men jag lyckades aldrig – det kan ha berott på att grafiken var … vi kan väl kalla den ”så där”. Lägg till detta lite Snood som tidsfördriv för något decennium sedan.
     Men det går ju inte att forska i medier och sociala medier och vara så helt utan erfarenheter av moderna mobila spel. Den här semestern har jag därför gjort ett ärligt försök att utveckla ett spelberoende med hjälp av Harry Potter – Wizards Unite som släpptes vid midsommar. Till saken hör förresten att jag aldrig heller läst Harry Potter-böckerna …

Wizards Unite är, precis som den mer kända kusinen Pokemon Go, ett slags dubbelt mobilt spel. Dels för att det spelas på mobilen (eller plattan), dels för att du måste ut och röra på dig för att samla kilometer. Lömskt :) Båda bygger på en platsbaserad AR (augmented reality) där mobilens gps håller reda på var du befinner dig och bygger en virtuell ”riktig” karta, och du får poäng och andra fördelar genom att strida mot figurer som placeras in i den verkliga miljön runt omkring dig. Spelar du tillsammans med andra får du pluspoäng.
     Jag är inte så lite fascinerad över hur det fungerar. Jag uppskattar också att det finns så många parallella spår och sätt att spela, så många möjliga strategier.

Hur har det då gått? Jo, tack, Jag har utfört alla mina dagliga uppdrag, deltagit i specialevenemang, promenerat många, många mil för att låsa upp speciella så kallade flyttskrin, gått upp i gryningen för att ge mig ut för att skörda sällsynta hoppande flugsvampar och slagits med vampyrer under fullmånens sken. Jag har till och med varit aktiv i ett par speciella forum, där tips och tricks har diskuterats.
     Så nybörjartant jag är, måste jag erkänna att jag faktiskt stundtals haft ganska kul. Och jag förstår fullt och väl hur den här typen av spel kan utvecklas ett beroende – det finns alltid en ny nivå att nå, en  till sällsynt artefakt att hitta, mer guldpengar att tjäna, en ännu lömskare trollkarl att besegra i duell. Riktigt beroende känner jag mig dock inte – detta är i första hand ett spel för barn, det är tröttsamt många upprepningar och hela Harry Potter-inramningen känns lite ointressant.
 
Tror jag att det är farligt att spela Wizards Unite eller liknande? Nej, i normalfallet inte. Det gäller – som alltid – att inte gå utomhus med näsan i mobilen. Och man bör definitivt hålla sig ifrån att köpa guldpengar och annat med riktiga pengar.
     Det finns andra nackdelar än det här att köpa sig fördelar för riktiga pengar. Integritetsaspekten är en viktig sådan – när du spelar måste du ha mobilens gps påslagen, annars fungerar inte kartorna, och den datan samlas in och används till jag vet inte vad. Att spela drar också både batteri och mobildata, och kräver en någorlunda modern mobil med anständigt lagringsutrymme. I förlängningen driver alltså den här typen av spel oss att ständigt köpa nya och mer avancerade mobiler, också till våra barn.

Idag är sista semesterdagen. Har Wizards Unite lyckats med det Prince of Persia misslyckades med – att göra mig spelberoende? Nej, knappast. Men jag tror minsann jag behåller det i mobilen ett litet tag till.

Prince of Persia som det såg ut när det lanserades 1989.

Bloggen lever. Eller? Jo!

Min nyinköpta Singer 201K, tillverkad 1950.  

Jag kommer att försöka bli lite flitigare med bloggen igen. Av många anledningar – inte minst det som Karin Pettersson pekar på här: att hitta tillbaka och bidra till ett levande offentligt samtal, ett samtal där kvalitet inte räknas i reaktioner och engagemang. Ett litet fuck you! till skräntwitter, uthängningsfacebook och väggordsinsta helt enkelt.
     Det kommer förmodligen att ta ett tag innan jag hittat bra rutiner för bloggandet. Jag vet sedan tidigare att jag skriver bäst om jag skriver ofta. Så här i början får ni kanske stå ut med lite mer triviala inlägg, se dem i så fall som skrivövningar.
     Jag är inte ensam om att försöka återuppliva bloggandet i höst. Karin Petterson som jag länkar till ovan är en annan. Hon skriver initierat och bra om teknik, sociala medier, medier, politik … Jag uppskattar mycket att läsa Andreas Ekströms texter, han skriver ofta tänkvärt om teknik och medier. Det finns säkert anledning att återkomma till en längre lista, lite längre fram i höst.
     Jag vill också påminna om mina bloggrollar här till vänster (om du läser på dator). I varsin lista samlar jag dels medieforskare, dels andra som bloggar om medier. Dessutom finns en jättelång lista med svenska forskningsbloggar inom alla möjliga och omöjliga ämnen. Här delas fantastiskt mycket kunskap!

Fotnot: Delar av våra och mina sociala nätverksmedier fungerar alldeles utmärkt. Jag gillar mitt Twitterflöde och de människor jag interagerar med där, jag uppskattar många delar av Facebook – just nu hänger jag mycket i några underbara grupper med folk som nördat ner sig i gamla symaskiner – och Instagram är en fantastiskt kreativ plattform.

”Normal uppdateringsfrekvens forskarblogg”

Jodå, bloggen lever, tro inte annat. Det är bara det att jag är lite dålig på att uppdatera … Tänkte dock inleda året med en slags årskrönika.
   
Under 2018 publicerade jag tolv inlägg. Det är trots allt bättre än inga inlägg alls, tänker jag. Det mest populära inlägget av dessa, räknat i antalet enskilda sidvisningar, är My take on integrating Endnote with Ulysses (sync!!!). Detta inlägg är det tredje mest populära sedan jag startade bloggen, i topp ligger en text från 2013, On skeptics, conformists and activists. Från topplistan lyfter jag gärna också fram Om vetenskaplighet och förtroende för forskning – och om mediernas förhållande till vetenskapligheten, som publicerades för ganska exakt två år sedan, och Vägen till Väjern – Västsveriges vanligaste väg från 2016.
     Flest ”läsare” genom åren finns i USA och Sverige, Sedan följer Ukraina, Israel, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Kina, Förenade Arabemiraten och Storbritannien. Ja, ni ser själva – här handlar det om automatiska system som scannar webben i jakt efter saker som går att utnyttja på ett eller annat sätt. De gör inte så stor skada men de grumlar ju statistiken.
     Jag tycker det är lite kul att en av de länkande webbplatser som ger mest trafik (den här listan toppas av Google, såklart) är journalistikforskarkollegan www.askekammer.dk.
     Och jag älskar att en av sökfraserna som använts och som landat i min blogg är ”normal svarsfrekvens enkät” :)

Spelar det någon roll hur ofta man uppdaterar sin forskarblogg? Ja och nej:
     Å ena sidan är det otvivelaktigt så att ju flitigare du är som skribent, alltså ju oftare du postar inlägg, desto fler läsare får du till varje inlägg. Jagar du synlighet och fina siffror ska du alltså uppdatera ofta.
     Å andra sidan – om din forskarblogg fungerar som min, med kontaktuppgifter, publikationslistor, ett ställe att dela presentationer, då är poängen att den finns där i den stund när folk letar. Mina flikar för publikationer och kontaktuppgifter har förvånansvärt många visningar. Dessutom: När någon söker på mitt namn på Google ligger bloggen i topp bland sökresultaten. Jag är lätt att hitta – för journalistikforskare runt om i världen, journalister som behöver ställa en fråga, en nyfiken allmänhet etc.

Fotnot: Får man använda smileys i texter på en forskarblogg? Definitivt!