Ny forskning: Ekonomer har tagit över som expertröster när nyhetsmedier skildrar industrikriser

Kan det vara så att hur nyhetsmedierna beskriver en industriell kris faktiskt påverkar vad vi uppfattar som krisens orsaker, vem som bär ansvaret för den och hur den bäst ska lösas – eller till och med vår uppfattning om om den ska lösas? Diana Jacobsson vid JMG har jämfört hur nyhetsmedierna beskrev Boråsföretaget Algots konkurs under tekokrisen på 1970-talet och turerna som ledde till Saab Automobiles konkurs och slutligen nedläggning av fabriken i Trollhättan 2011. Jämförelsen, som bygger på en kritisk diskursanalys av artiklar i Dagens Nyheter och Aftonbladet, visar att dagens nyhetsmedier i stort sett ignorerar arbetarperspektivet när de väljer vilka som intervjuas som experter, och istället fokuserar på marknadsekonomiskt orienterade expertröster – vilket också leder till att vi tolkar Saabkrisen ur ett rent ekonomiskt perspektiv och inte som någonting som påverkar ett helt samhälle. 

Artikeln Business elite competition or a common concern? är publicerad i Journalism Studies.

Åtta yrkesetiska kom ihåg för journalister som twittrar

Twitter har fyllt tio år. Många har tagit tillfället i akt att antingen hylla Twitter eller spå dess död. Jag tänker i stället tala om några av de problem jag ser i hur journalister använder Twitter. 

Som journalist kan du inte vara ”privat” på Twitter. Missförstå mig inte nu. Du kan vara hur personlig och privat som helst i ditt twittrande även om du arbetar som journalist, och de mest framgångsrika journalisterna på Twitter är ofta väldigt personliga och ibland också privata i sitt twittrande. Men som journalist kan du inte hävda att ditt Twitterkonto inte har med din yrkesroll som journalist att göra. Ändå är det många som gör just det.
     De flesta journalister som använder Twitter (ca 55 procent enligt Journalistpanelen 2014) använder sitt konto för en rad jobbrelaterade användningsområden som kanske inte alltid syns utåt: omvärldsbevakning, trendspaning, koll på personer i bevakningsområdet, nätverkande med kollegor och potentiella källor, varumärkesbyggande och professionell positionering … Många twittrar om jobbet, detaljer från vardagen som journalist, delar länkar till intressant läsning de hittat. En hel del svarar på frågor och småpratar med kända eller okända om ditten eller datten. Och i dessa delningslogikens dagar sprider journalister länkar till sådant de publicerat själva eller sådant som andra på redaktionen publicerat. Dessutom brukar de flesta journalister som twittrar vara åtminstone lite personliga eller privata ibland – det ligger som i Twitters natur att professionellt blandas med personligt, att gränserna suddas ut.
     Min poäng är att så snart en journalist använder sitt Twitterkonto till något jobbrelaterat överhuvud taget går det inte att hävda att det är ett renodlat privat konto som inte har något med arbetet som journalist att göra. Oavsett om journalisten har en disclaimer eller inte i presentationen (13 procent av alla svenska journalister twittrar med en disclaimer) är det faktiskt bara dumt.
     Se på det från ett annat håll: De flesta journalister som har ett Twitterkonto talar om i sin presentation att de är journalister eller att de jobbar på en viss redaktion. Eller så framgår detta klart och tydligt av innehållet i det de skriver. Att då tro att följarna inte tolkar det journalister skriver utifrån att de är journalister och anställda på den ena redaktionen eller den andra är faktiskt lika dumt det (oavsett om där finns en disclaimer eller inte).
     Journalister som twittrar måste helt enkelt sluta låtsas som att det de gör på Twitter inte har något med jobbet att göra.

Med utgångspunkt i att journalister på Twitter twittrar i sin yrkesroll finns det ett par saker att fundera extra på:

• arbetstidslagstiftning
• digital stress
• den ökade risken att utsättas för hot och hat 
• det juridiska ansvaret för innehållet i det man skriver
• press- och yrkesetik

De tre första punkterna har med arbetsmiljö att göra i första hand och jag tänker inte gå närmare in på dem här. Också juridiken lämnar jag därhän. Den sista punkten rör yrkesrollen. Journalister som twittrar måste inse att det inte går att komma undan med att hävda att ”jag twittrar som privatperson” och att de därför skulle ha rätt att bete sig precis hur illa som helst. Vare sig man vill eller inte är det så att hur journalister twittrar kommer att påverka publikens uppfattning om hur journalister sköter jobbet – och i förlängningen publikens förtroende för journalistiken.
     Som journalist på Twitter är det dags att börja twittra med samma omsorg om fakta, kvalitet och innehåll som vore det en vilken annan slags journalistik som helst. De press- och yrkesetiska reglerna är en bra utgångspunkt också för det egna twittrandet.
     Som arbetsgivare är det dags att inte bara ställa krav på att ens redaktionella medarbetare använder Twitter (allt fler redaktioner har en sociala medier-policy som beskriver att en anställd förväntas ha ett Twitterkonto och arbeta aktivt med det för att öka personliga nätverk och räckvidd), utan också ta ett utökat ansvar för hur medarbetarna använder sina konton. Det går inte att vifta bort en anställds övertramp med att ”det är ett privat konto och har inget med jobbet att göra” – det är ändå ingen som tror på det. 

Jag tror att jag utan att överdriva det minsta kan säga att jag har väldigt bra koll på hur svenska journalister twittrar från sina privata konton, och jag tvekar inte att säga att den absoluta majoriteten av svenska journalister på Twitter twittrar med oerhört gott omdöme. Om du inte redan följer en eller flera journalister så gör det – ditt twitterflöde kommer att må bra av det!
     Men undantagen – de där som tror att de kan komma undan med precis vad som helst genom att hävda att ”det är privat” – sticker ut mer och mer och riskerar att skjuta förtroendet för hela kåren och för journalistiken i sank.
     Så, du journalist som twittrar: Kom ihåg att faktakolla innan du rt:ar. Kom ihåg att kolla att citat är äkta. Kom ihåg att inte lyfta någon annans tweet ur sin kontext. Kom ihåg att din tolkning av en tweet kanske inte alls är den rätta. Kom ihåg att visa särskild hänsyn till barn, unga och andra som inte är att betrakta som offentliga personer. Följ vem du vill, men kom ihåg att ett ensidigt rt:ande eller diskuterande kan uppfattas som att du inte är neutral. Kom ihåg att de du följer sannolikt inte är representativa för Twitter och definitivt inte för befolkningen. Och kom ihåg att allt du gör på Twitter kommer att bedömas utifrån att du är journalist.

Fotnot: Lyssna gärna på Medieormens podd Twitter är död? Leve Twitter! där bland annat de här frågorna diskuteras.

Fotnot: Det finns faktiskt journalister som har rent privata Twitterkonton. Men dessa konton är helt och hållet anonymiserade: de twittrar under pseudonym, talar aldrig om att de är journalister och twittrar aldrig om jobb. De är med andra ord på Twitter enbart i sin roll som privatpersoner. Men de här helt anonyma journalistkontona är inte många. 

En grundkurs i källkritik i sociala medier

Timmarna efter att bomberna detonerade i Bryssel följde jag nyhetsrapporteringen i mina sociala medier-flöden. Jag twittrade också en slags grundkurs i källkritik i sociala medier, några enkla tips för hur man själv kan kontrollera om en bild, en film eller en ögonvittnesskildring är sann – eller rättare sagt, hur man kan kontrollera om den är falsk (det är, som alla vet, lättare att slå fast att någonting är falskt än att kunna säga att det är sant).
     Jag har samlat mina tweets i en Storify – läs den gärna: Grundkurs i #källkritik

Uppdatering 180418: Storify har lagt ner sin plattform, men grundkursen i källkritik finns sparad som pdf här.

Bakjour (och jag) pratar Twitter i Medieormen

På måndag, 21mars, fyller Twitter tio år. På de här tio åren har Twitter kanske mer än något annat av våra sociala medier faktiskt förändrat journalistiken. Journalister använder Twitter för research, nätverkande, tidsfördriv, omvärldsbevakning, realtidsbevakning, varumärkesbyggande, intervjuande, spridning … Även om Twitter inte nått någon högre spridning generellt, är Twitter viktigt inom journalistiken.
     Själv har jag ”bara” använt Twitter i drygt fyra år, så jag är ingen early adapter i det här sammanhanget (eller knappt ens något sammanhang). Däremot är jag många gånger mer aktiv än genomsnittsanvändaren. Jag använder Twitter till ungefär samma saker som journalister: research, omvärldsbevakning, nätverkande, tidsfördriv …

I veckan samtalade jag med Medieormens Cecilia Djurberg om Twitter i journalistiken, eller journalistik på Twitter, eller journalister på Twitter – eller kanske allt detta – med utgångspunkt i min forskning. Detta kan man nu lyssna på i Medieormens senaste podd. Medverkar gör också Sveriges Radios vd Cilla Benkö och utvecklingsredaktörerna Per Palmqvist och Robert Jakobsson, Intellectas Hampus Brynolf (Twittercensus, ni vet) och journalisten Sofia Mirjamsdotter. 
     Avsnittets verkliga scoop måste ändå vara intervjun med mediekritik- och satirkontot @Bakjour.

Ladda ner Medieormens avsnitt Twitter är död? Leve Twitter! (mp3).

Ny forskning: Visst kan man blanda post- och webbenkäter

En stor del av medieforskningens publikstudier bygger på surveyundersökningar, traditionellt genomförda med postenkäter (till exempel SOM-undersökningarna). Men numera går det också att genomföra webbenkäter, och att kombinera post- och webbenkäter för att försöka få så höga svarsfrekvenser som möjligt. Men hur påverkar en sådan blandmetod resultaten? Finns det inte en risk att svaren får en lägre kvalitet?
     Nej, det finns i alla fall ingen anledning till omedelbar oro så länge man är lite försiktig, visar ny forskning som jämfört svaren i en stor (N = 6 603) blandad enkätundersökning.
     Annika Bergströms studie Same, same but different. Effects of mixing web and mail modes in audience research är nyss publicerad i Digital Journalism, och ingår i ett specialnummer om digitala metoder i journalistik- och publikforskningen.

Ny forskning: Unga talar gärna politik med familj och vänner

Det är sammanhanget som avgör hur och i vilken utsträckning svenska ungdomar pratar politik. För tvärt emot vad många kanske tror så är svenska ungdomar politiskt intresserade. De pratar gärna politik hemma med familjen och med vänner, om sammanhanget är det rätta, men mer sällan i sociala medier.
     Det visar studien Young people’s everyday political talk: a social achievement of democratic engagement av Mats Eriksson, som nyligen publicerades i Journal of Youth Studies. Studien bygger på intervjuer och dagboksanteckningar med gymnasieungdomar.

Ny forskning: Rapports tittare lär sig mer

Vill man hålla sig välinformerad och se till att ha kunskaper om politik och samhälle ska man titta på nyheterna på SVT. Det visar en nypublicerad studie om kunskapseffekterna av att titta på Rapport, Aktuellt och TV4 Nyheterna.
     Bäst, om man vill lära sig saker, är att titta på Rapport. Däremot kan det vara direkt kontraproduktivt ur ett kunskapsperspektiv att titta på TV4 Nyheterna.
     Studien Does public service TV and the intensity of the political information environment matter? är författad av Jesper Strömbäck och nyligen publicerad i Journalism Studies. Resultaten ligger i linje med de som tidigare presenterats i artikeln Television channel content profiles and differential knowledge growth: a test of the inadvertent learning hypothesis using panel data av Adam Shehata, David Nicolas Hopmann, Lars Nord och Jonas Höijer, publicerad i Political Communication.

Ny forskning visar utlandssvenskarnas medievanor

SOM-institutet har för första gången genomfört en surveystudie bland bara utlandssvenskar: Vilka är de? Vad tycker de om ”det svenska”? Hur röstar de? Studien har gett massor av spännande ny kunskap om våra moderna emigranter.
     Inte minst analysen av utlandssvenskarnas nyhetsvanor är intressant. Analysen visar – kanske inte helt oväntat – att svenskar utomlands i hög grad tar del av det nya hemlandets ”egna” nyheter. Precis som svenskar i Sverige vill man helt enkelt hålla sig uppdaterad om vad som händer där man bor. Men utlandssvenskarna är också flitiga konsumenter av svenska nyhetsmedier, mycket tack vare att svenska nyheter är så lätt tillgängliga på nätet och via appar.  Ju närmare Sverige man bor, och ju kortare tid man bott utomlands, desto högre är intresset för svenska nyheter.
     Studien Nyhetsvanor bland utlandssvenskar av Ingela Wadbring och Ulrika Andersson finns att läsa i boken Svenska utlandsröster, redaktör Maria Solevid.

Är journalisters smekmånad med sociala medier över?

Journalisters användning av sociala medier ökar fortfarande, men ökningstakten har avtagit. Samtidigt ser vi att journalister inte upplever att ”nyttan” med sociala medier är lika hög som tidigare. Så kan man – väldigt kort – sammanfatta huvudresultaten i den artikel som nu publicerats i Digital Journalism.
     Artikeln Appropriating Social Media. The changing uses of social media among journalists across time är skriven tillsammans med Monika Djerf- Pierre och Marina Ghersetti, båda JMG, och bygger på paneldata från J-panelen.
     Studien är unik, även ur ett internationellt perspektiv, eftersom forskare nu för första gången kan jämföra enskilda journalisters sociala medier-användning och åsikter om sociala medier över tid. Samma frågor har ställts både 2012 och 2014, vilket alltså möjliggör en analys på individnivå. 

Mejla mig om du inte tillgång till Digital Journalism men ändå vill läsa hela artikeln, så skickar jag en länk till ett av mina ”författarex”. 

Relaterade inlägg: Unik tidsserie från J-panelen visar minskad ”nytta” med sociala medier [150205], Journalister och sociala medier: Var är frilansarna? [150208], En sista (?) tabell från J-panelen: Facebook i topp, bloggläsandet minskar [150209], Från Leeds till Cardiff och journalistikens framtid [1500910].

New paper in Digital Journalism shows a decline in journalists’ valuation of social media affordances

A new article on social media in journalism, Appropriating social media. The changing uses of social media among journalists across time, co-authored with Monika Djerf-Pierre and Marina Ghersetti, is now published online in Digital Journalism. The article is based on the material we presented at the Future of Journalism conference in Cardiff last September.
     The study draws on panel survey data from 2012 and 2014, and for the first time we can now show how individual journalists have changed their use of social media over time: while there is a slight increase in the overall use of social media among journalists, some of the previous ”enthusiasts” in fact decrease their use of social media – or give up social media all together. The findings also suggests a decline in the valuation of social media affordances for different professional tasks. As the abstract says:

”The hype over social media and the rapid expansion of social networking and micro-blogging in recent years can easily lead us to believe that all journalists are online, chatting and tweet- ing, all the time. Previous research, however, indicates that the spread of social media differs between groups of journalists and that social media usage is related to the journalist’s age, gender, type of work and workplace. This paper advances our understanding of how journalists appropriate social media in their professional lives by examining the changes in social media use across time. We examine if and how the perceived usefulness of social media for various professional purposes changes over time, and if different categories of journalists change their usage in different ways. The theoretical perspective draws from theories on the appropriation and adoption of technologies. The empirical material consists of Web survey data collected in 2012 and 2014, targeting representative samples of Swedish journalists. Our findings show that the use of social media increased slightly between the two surveys but the expansion was levelling off in 2014. Some early adopters were abandoning social media, and there was a noticeable decline in the journalists’ valuation of social media affordances.”

If you want to read more than the abstract (above), please contact me and I'll send you a link to an ”author's copy”.