För några veckor skrev du ett mejl till min kontaktadress här på bloggen och erbjöd mig ”en betalning för att skriva och publicera en artikel för en av [dina] klienter på en av [mina] sidor”. Du skrev också att du var ”intresserad i att placera ut nya artiklar på kvalité sidor för [dina] olika klienter” (sic!).
När jag mejlade tillbaka och frågade vilken klient det rörde sig om dröjde du såpass länge med ditt svar att jag började misstänka att du ångrat dig, men till slut fick jag faktiskt ett svar. Jag har valt att publicera det i sin helhet här, eftersom det är ett så belysande exempel på en av de saker jag undervisar om.
- Lär dig stava och se över grammatiken! Det kommer att höja din trovärdighet.
- Gör åtminstone en kort research på aktuella bloggar innan du skickar ”erbjudanden” till dem. Då minskar risken att du skickar till helt fel person, som istället för att nappa på erbjudandet eller slänga det i papperskorgen kommenterar det så här. Tips: Jag undervisar i lagar, etik och policy på sociala medier.
- En kort research hade också avslöjat att jag inte har särskilt mycket trafik till den här bloggen. Eftertänkt ligger i och för sig ganska bra till jämfört med andra svenska medieforskningsbloggar, men den är tämligen ointressant ur marknadsföringsperspektiv. Jag vet att det i första hand handlar om att jaga inlänkar för att rankas högre av sökmotorer, men ändå…
- Jag gjorde däremot en kort research på det företag du arbetar för, och hittade hemsidan. Den är riktigt, riktigt usel. Ändå påstår du att det handlar om en ”etablerad online mediebyrå”. Tror du verkligen att någon går på det?
- Jag undrar också hur du säljer in bloggar som min till dina klienter? ”Casinospel online? Ja, då tycker jag vi vänder oss till en journalistikforskare! Det är klockrent!” Betalar de verkligen för det? Ur inlänkperspektiv spelar det naturligtvis inte någon roll, men kontexten kan ju ha betydelse ur ett vidare varumärkesperspektiv.
Vänliga hälsningar
Ulrika
Fotnot: Jag har valt att inte publicera namn och epost till Kalle, namnet på företaget han arbetar för eller namnet på sajten han vill att jag ska skriva om. Tycker inte det är riktigt relevant. Det här är nämligen inget unikt exempel; förr eller senare får de flesta som bloggar ”erbjudanden” av den här typen. Ofta står det explicit redan i de inledande kontakterna att texten inte ska annonsmärkas, och väldigt sällan påpekas att ersättningen ska skattas för. Den gemensamma nämnaren brukar vara taffligheten i approachen.
Fotnot: Lena Leigert har skrivit en del om otillåten marknadsföring på Kreafonbloggen. Läs t ex Otillåten smygreklam i bloggar eller Tydligare regler för reklam i sociala medier. Dit länkar jag på eget initiativ och utan någon som helst ersättning.
2 kommentarer:
Bra där Ulrika. Förstår inte att dessa aktörer orkar maila. Får de ens något svar?
Tänker att det är som med vanlig mejlspam – tillräckligt många nappar på det för att det ska löna sig. Se bara på alla mat- och modebloggar… Sen tänker jag också att mycket av "jobbet" är automatiserat – crawlers samlar in mejladresser, ett första standardbrev som går ut automatiskt etc.
Skicka en kommentar