Ingen dold spelreklam på Eftertänkt

Hej Kalle (om det är ditt riktiga namn)

För några veckor skrev du ett mejl till min kontaktadress här på bloggen och erbjöd mig ”en betalning för att skriva och publicera en artikel för en av [dina] klienter på en av [mina] sidor”. Du skrev också att du var ”intresserad i att placera ut nya artiklar på kvalité sidor för [dina] olika klienter” (sic!).
     När jag mejlade tillbaka och frågade vilken klient det rörde sig om dröjde du såpass länge med ditt svar att jag började misstänka att du ångrat dig, men till slut fick jag faktiskt ett svar. Jag har valt att publicera det i sin helhet här, eftersom det är ett så belysande exempel på en av de saker jag undervisar om.

Jag har bara några korta kommentarer till dig, Kalle:

• Lär dig stava och se över grammatiken! Det kommer att höja din trovärdighet.
• Gör åtminstone en kort research på aktuella bloggar innan du skickar ”erbjudanden” till dem. Då minskar risken att du skickar till helt fel person, som istället för att nappa på erbjudandet eller slänga det i papperskorgen kommenterar det så här. Tips: Jag undervisar i lagar, etik och policy på sociala medier. 
• En kort research hade också avslöjat att jag inte har särskilt mycket trafik till den här bloggen. Eftertänkt ligger i och för sig ganska bra till jämfört med andra svenska medieforskningsbloggar, men den är tämligen ointressant ur marknadsföringsperspektiv. Jag vet att det i första hand handlar om att jaga inlänkar för att rankas högre av sökmotorer, men ändå…
• Jag gjorde däremot en kort research på det företag du arbetar för, och hittade hemsidan. Den är riktigt, riktigt usel. Ändå påstår du att det handlar om en ”etablerad online mediebyrå”. Tror du verkligen att någon går på det?
• Jag undrar också hur du säljer in bloggar som min till dina klienter? ”Casinospel online? Ja, då tycker jag vi vänder oss till en journalistikforskare! Det är klockrent!” Betalar de verkligen för det? Ur inlänkperspektiv spelar det naturligtvis inte någon roll, men kontexten kan ju ha betydelse ur ett vidare varumärkesperspektiv.

Tack ändå för ett tydligt exempel till min undervisning! Jag kommer att använda det i en föreläsning som bland annat handlar om marknadsföringslagstiftningen och varför den är viktig att hålla reda på även för privatpersoner som bloggar. Kanske använder jag det också som illustration vad gäller Skatteverkets regler för bloggrelaterade inkomster, och för att påpeka att det är förbjudet att marknadsföra lotterier (som nätspel räknas som) som saknar tillstånd enligt lotterilagen.

Vänliga hälsningar
Ulrika

Fotnot: Jag har valt att inte publicera namn och epost till Kalle, namnet på företaget han arbetar för eller namnet på sajten han vill att jag ska skriva om. Tycker inte det är riktigt relevant. Det här är nämligen inget unikt exempel; förr eller senare får de flesta som bloggar ”erbjudanden” av den här typen. Ofta står det explicit redan i de inledande kontakterna att texten inte ska annonsmärkas, och väldigt sällan påpekas att ersättningen ska skattas för. Den gemensamma nämnaren brukar vara taffligheten i approachen.

Fotnot: Lena Leigert har skrivit en del om otillåten marknadsföring på Kreafonbloggen. Läs t ex Otillåten smygreklam i bloggar eller Tydligare regler för reklam i sociala medier. Dit länkar jag på eget initiativ och utan någon som helst ersättning.

Nytt år, gamla och nya arbetsuppgifter

Nej, bloggen är inte död. Inte som genre, och inte heller just den här. Jag har bara inte kommit mig för att skriva så mycket i höst. Det är väl det som är doktorandlivet – eller livet i akademin, misstänker jag att många skulle säga. Ibland har man mycket att göra på jobbet, med undervisning, föreläsningar, data som ska samlas in, konferenspapers och tidskriftsartiklar som ska skrivas…
     Just nu sitter jag förresten och går igenom alla bidrag till The NODA Awards (nordiska datajournalistikpriset). Det är ungefär som att läsa en jättehög med VG-uppsatser, alltså bara skoj.

Den här terminen (och förhoppningsvis framöver) kommer jag att arbeta deltid med JMG:s J-panelen tillsammans med Monica Löfgren Nilsson, som är vetenskapligt ansvarig. J-panelen är en webbaserad survey som ger oss möjlighet att studera journalisters vanor, opinioner och attityder med lite tätare mellanrum än Journalistundersökningarna som görs vart femte år (J-panelen går ut ett par gånger om året).
     Jag försöker förgäves hitta information om J-panelen på JMG:s webb och länka till den, men det tycks som om den infon saknas. En av mina första arbetsuppgifter i det projektet blir med andra ord att se till att uppdatera webben. En preliminär metodredovisning finns dock tillgänglig (pdf här).
     Många forskare använder J-panelen för att ställa frågor som är relevanta för just sina forskningsprojekt. Vid två tillfällen har J-panelen ställt frågor om hur journalister använder sociala medier. Just nu sitter jag och analyserar den datan, och återkommer med färska siffror senare i vår.

Vad ska jag göra mer i vår, alltså förutom avhandlingsarbetet? Det ser ut som om jag kommer att ha fullt upp:

• J-panelen ”stjäl” tid från undervisningen, men jag kommer fortsätta att föreläsa om sociala medier i journalistiken. Som doktorand har jag 20 procents sammanlagd institutionstjänstgöring, och jag delar den nu lika mellan undervisning och J-panelen.
• I mars ska jag berätta för mina kollegor på JMG hur man kan samla in och sedan analysera sociala medier-innehåll med åtminstone några bakgrundsvariabler. Inom forskningen om sociala medier i journalistiken är det ett generellt problem att urvalen sällan är representativa och att det heller inte finns någon möjlighet att använda sig av bakgrundsvariabler (som kön, arbetsplats, typ av arbete) i sina analyser. Jag hoppas kunna presentera en lösning för hur man kommer i alla fall en bit på väg.
• I maj ska jag presentera en studie om hur transparenta journalister egentligen är när de twittrar. ICA:s årliga forskningskonferens hålls den här gången i San Juan. Vad har man på sig när man ska vara representativ i ett sådant klimat?
• Under våren förbereder jag också bidrag till åtminstone två konferenser där jag hoppas få delta, Future of Journalism i Cardiff och NordMedia i Köpenhamn.
• Under våren ska jag också läsa en kurs i högskolepedagogik, den startar redan nästa vecka.

Bloggtips: Finns det någon mediemoral?

Finns det särskilda regler för hur människor beter sig i relation till mobiltelefoner och andra medier? En moralisk kompass som gäller för hur vi beter oss i och med medier, och som kanske skiljer sig från vad som anses rätt och riktigt i andra sammanhang?
     Vad får man göra med sin smartphone när man samtidigt kör bil? Är det ok att kolla upp sina grannar i sociala medier? Visst, det är självklart så att studenter ska stänga av ringsignalen på mobilen när det är föreläsning – men får de twittra?

Mediemoralbloggen är en del av ett nytt forskningsprojekt som berör just sådana här frågor. Den drivs av Stina Bengtsson, Södertörns högskola, och JMG-kollegan Bengt Johansson. På bloggen tänker de publicera resultat från sin egen forskning, men också skriva om och länka till annat som ”diskuterar mediernas moraliska dimensioner i våra vardagsliv”, som de uttrycker det. (Om de kommer att besvara just frågorna ovan vet jag inte, men har någon en mediemoralfråga hen går och funderar på utgår jag från att det går att ställa en fråga på bloggen.)
     Mer om själva forskningsprojektet finns att läsa här.