Forskare svarar på frågor om ungas säkerhet på nätet

Utan att förringa mobbning, hot och hat på nätet det allra minsta – det sker fruktansvärda saker också i den digitala miljön – vill jag ändå mana till lite sans och besinning. Det är inte nätet i sig som är farligt. Det är inte sociala medier som begår övergrepp. Det hjälper inte ett dugg att förbjuda barn och unga att vara på nätet, eller förbjuda dem att vara aktiva i vissa sociala medier, eller att bara tillåta dem att vara på nätet mellan vissa klockslag. Det hjälper inte att installera filter. Det hjälper definitivt inte att försöka tala om för barn och unga vilka uppgifter de får lämna ut eller vilken typ av bilder de inte får lägga ut – skuldbeläggning är aldrig en bra strategi.
     Den som läst lite mediehistoria vet att moralpanik är ingenting nytt. Och den senaste tidens debatt om nätsäkerhet för barn och unga luktar moralpanik lång väg.

Det finns vetenskaplig forskning om ungas säkerhet på nätet. Det finns råd som faktiskt fungerar.
     Fråga forskarna: Unga online är en nystartad frågelåda på nätet. Bakom initiativet står Elza Dunkels, Umeå universitet, som forskar kring ungas säkerhet på nätet, och Marcin de Kaminski, Lunds universitet, som forskar kring sociala normer i unga nätkulturer.
     Frågelådan nås via tre olika sidor på nätet, Cybernormer, Nätkulturer och NetNanny, på Facebook och på Twitter.

The Social Journalist i Digital Journalism

Nu är min och Monika Djerf-Pierres tidskriftartikel The Social Journalist: Embracing the social media life or creating a new digital divide? publicerad online i tidskriften Digital Journalism. 
     I pappersform kommer den att publiceras i volym 3 i oktober.

Artikeln bygger på data från den svenska journalistundersökningen, och innehåller egentligen inga nyheter om du har följt vad jag skrivit om hur svenska journalister använder sociala medier (etiketten avhandling är en bra start om du vill läsa ikapp). Så här lyder abstract:

The ongoing social media hype puts pressure on journalists to be active in social media 24/7. In this process professional values and journalistic norms are put to the test and not all jour- nalists are equally keen to embrace the "social media life". So far, few studies have examined the differences between categories of journalists when it comes to social media use. Based on a representative large-N survey of Swedish journalists conducted in 2011/2012, this paper examines journalists’ professional and personal use of social media. The study analyzes the level, purpose and evaluation of usage among different categories of journalists. The broad finding is that there are three main categories of users: "skeptical shunners", "pragmatic conformists" and "enthusiastic activists". Furthermore, there exists a professional digital divide between the "skeptical shunners" on one side and the "enthusiastic activists" on the other. The differences in social media use are mainly associated with journalists’ age and type of work but also with professional attitudes towards audience adaptation and branding.

I den akademiska världen räknas tidskriftsartiklar (i peer review-tidskrifter) som extra meriterande, så det är klart att det är lite kul att nu vara publicerad också i sådana sammanhang. Jämförelsevis så räknas en forskarblogg som den här inte alls. I den akademiska förlagsvärlden gäller också stränga regler för hur man får sprida sina publicerade tidskriftsartiklar. Jag har fått skriva under ett copyright-avtal, och äger helt enkelt inte rätten till min egen text längre under en begränsad tidsperiod. Däremot får jag så klart gärna göra reklam för den.
     Vill du läsa? I första hand: Kolla om ditt bibliotek har en prenumeration på tidskriften, och om du kan komma åt artikeln den vägen. Det gäller framför allt om du finns inom akademien. Direktlänken till artikeln finns här. Om du inte har access till Digital Journalism men ändå är intresserad av att läsa artikeln är det så att jag har ett mycket begränsat antal så kallade authors eprints att dela med mig av. Jag tänker att i första hand branschen (medieföretag, journalister, sociala medier-strateger) kan komma ifråga för dessa. Hör av dig direkt till mig i så fall!


Fotnot: Peer review betyder att i det här fallet artikeln granskas (grundligt!) av andra forskare, experter på just det område man skriver om, innan publicering. De granskar och ger kommentarer, och dessa kommentarer ska åtgärdas innan det blir tal om publicering. Allt för att säkerställa att det som publiceras håller en hög vetenskaplig kvalitet.

Svenska Twitter växer – men andelen aktiva sjunker

Igår presenterades Twittercensus 2013, en kvantitativ kartläggning av svenska twittrare. Och även om Twittercensus inte är vetenskaplig i strikt mening (den presenteras av Intellecta Corporate som sysslar med kommunikationsrådgivning och PR) så ligger en omfattande datainsamling till grund för det material som presenteras.
     Därmed tycker jag också att det blir intressant, utöver det rena underhållningsvärdet i att sitta och leta efter sig själv och vänner och bekanta i den vid det här laget ganska berömda grafen.

Vad har då hänt med svenska delen av Twitter sedan förra året? Ja, en hel del tycks det som. Antalet registrerade konton har inte fördubblats, som vissa redaktioner rapporterade igår, men väl ökat med 59 procent (från 299 000 till 475 000 konton). Antalet mycket aktiva användare, de som twittrar i snitt minst en gång om dagen, har också ökat rejält, med 51 procent (från 53 000 till 80 000  konton). Sett till andelen av alla registrerade konton är det dock ingen skillnad vad gäller de mycket aktiva användarna; 18 procent 2012 och 17 procent 2013.
     Twittercensus redovisar också de aktiva användarna, som definieras som de som twittrat minst en gång den senaste månaden. Och här har det skett en spännande förändring. Antalet aktiva har ökat med 29 procent (från 171 000 till 220 000 konton), men sett till andelen av alla registrerade konton har andelen aktiva faktiskt minskat – från 57 procent 2012 till 46 procent 2013.
     Svenska twitter fortsätter med andra ord att öka, om man bara ser till antalet registrerade konton. Men huvuddelen av användarna är måttligt aktiva.

Det kan också vara intressant att titta på medel- och mediantwittraren. Medeltwittraren, det är alltså den "typiske" twittraren man får en bild av om man lägger ihop till exempel samtligas antal följare och sedan delar med hur många man har lagt ihop. Då får man ett snittvärde. Mediantwittraren, den är den twittrare man får om man istället ställer alla svenska twittrare i en lång rad (vi får väl använda E4 till det) och sedan plockar ut den person som står precis i mitten.
     Här finns nämligen intressanta skillnader. 2012 års siffror inom parentes:
     Medeltwittraren har uppdaterat 480 gånger under sin tid på twitter (369), har 77 (62) följare och följer själv 73 (63) konton.
     Mediantwittraren har uppdaterat 33 gånger under sin tid på twitter (28), har 11 (10) följare och följer själv 29 (23) konton.
     De här siffrorna styrker slutsatsen att huvuddelen av de svenska twitteranvändarna är måttligt aktiva.
     Att det är så stora skillnader mellan medel- och medianvärdena beror på att ett litet fåtal närmast extremt aktiva twittrare drar upp medelvärdena för hela gruppen ordentligt. Många av de som gör sin röst hörd i den svenska debatten om sociala medier i allmänhet och twitter i synnerhet hör till den här gruppen. Det är bra att komma ihåg att deras användning inte alls ser ut som det stora flertalets.
     I det här sammanhanget kan det också vara bra att komma ihåg att det är skillnad på extremt aktiva konton och extremt aktiva konton. I gruppen extremt aktiva konton finns det en del konton med köpta fejk-följare som bidrar till att blåsa upp medelsiffrorna. Dessa konton är svåra att sortera bort i den här typen av analyser.

Twittercensus 2013 visar också att svenska twitter fortfarande består av tydliga kluster – man bygger sitt flöde av personer som är ganska lika en själv. Det är inget särskilt konstigt i det, vi människor fungerar så. Intressant är att det i år jämfört med ifjol faktiskt finns fler tydliga kluster än tidigare.

* * *

Jag är själv en mycket aktiv användare, förresten. I alla fall enligt Twittercensus definitioner. Just nu har jag 3 870 uppdateringar från mitt konto, jag följs av 486 konton och följer själv 624, och bidrar med andra ord till att höja medelvärdena. Här finns jag på Twittercensus graf över svenska twittrare, i "medier och politik"-klustret.



Fotnot: Mycket siffror är det… Har jag gått bort mig någonstans så skriv gärna en kommentar, eller kontakta mig på annat sätt.

Relaterade inlägg: Svenska twitter är fortfarande en bubbla där journalister syns och hörs mer än andra (120509)

Politikens personifiering i Vetenskapsradion

Är du det minsta nyfiken på hur våra politiker syns i medierna tycker jag du ska lyssna på förra veckans Vetenskapsradion Forum.
     Min kollega Johannes Bjerling intervjuas om ämnet för sin avhandling: Politikens personifiering. Eller rättare sagt: Politikens eventuella personifiering. För det är inte alls så att de svenska mediernas politiska bevakning generellt sett har blivit mer personfixerad eller att bara partiledarna får uppmärksamhet.
     Johannes Bjerling disputerade i början av januari i år. Läs mer om avhandlingen och disputationen här eller här, eller varför inte hela avhandlingen som du hittar här.
     Förra veckans program och intervjun med Johannes Bjerling – alltså det program som jag gör reklam för just nu – hittar du här.


Relaterade inlägg: Politikens personifiering tydligast i kvällspressen (130111)

Strunta i skeptikerna och lär pragmatikerna mer!

Det finns många fördelar med att journalister är aktiva i sociala medier, både ur redaktionellt perspektiv och ur de enskilda journalisternas perspektiv. Ökad transparens ger ökad trovärdighet, på många plan.
     Sociala medier är dessutom, rätt utnyttjade, utmärkta redskap för publikdialog. För att inte tala om att dialogen i sociala medier kan ge både nyhetstips och goda kontakter. För att bara ta några exempel.
     Hur ska man då få alla journalister att bli mer aktiva? Hur ska man omvända skeptikerna?
     Mitt svar är att det ska man inte.

Som jag skrev igår kan den svenska journalistkåren delas in i tre grupper vad gäller användningen av sociala medier:

• Skeptikerna utgör mellan 10 och 15 procent av kåren. De använder sociala medier, men sparsamt.
• Pragmatikerna utgör den stora majoriteten. De ser klara nyttor med sin sociala medier-användning, men postar sällan egna inlägg.
• Entusiasterna är inte fler än max fem procent. De är på sociala medier dygnet runt, och kan nog svårligen tänka sig ett yrkesliv utan sociala medier.

Om jag skulle få ge ett enda råd till alla de redaktioner som nu arbetar med internutbildning och sociala medier-strategier, så skulle det lyda: Strunta i skeptikerna!
     Att skeptikerna inte är flitigare användare beror inte på att de inte förstått eller inte vill förstå. De har gjort sin analys och kommit fram att sociala medier-livet – där professionellt och privat ofta blandas – är inte för dem. Det måste man respektera.
     Strunta i entusiasterna också! De klarar sig bra ändå.
     Satsa istället utbildningsinsatser på pragmatikerna, och hjälp dem att använda sociala medier ännu bättre. I första hand som ett arbetsredskap: Hur bygger man upp effektiva flöden? Hur bygger man sitt nätverk? Hur ska man hantera publikdialogen, så att den blir givande för alla parter? Hur kan man använda sociala medier för crowdsourcing? Hur bygger man ett varumärke som är till nytta för såväl individen som redaktionen?
     Och glöm heller inte att diskussionen om var gränserna egentligen går – mellan professionell och privat, mellan arbetstid och fritid, mellan debattglädje och eget kampanjande – den är viktig, och i den kan alla delta.

Journalisters användning av sociala medier – inte så självklar som många kanske tror

Det är lätt att få intrycket att precis alla, eller i alla fall nästan alla, journalister använder sociala medier hela tiden. Ena stunden letar journalisterna case på Facebook, nästa twittrar de om att de måste hämta kräksjuka barn på dagis och på kvällarna bloggar de om sitt liv som journalister.
     Det finns journalister som använder sociala medier så. Men de är undantagen. De flesta svenska journalister har en, ska vi säga, mer balanserad användning av sociala medier. Och fler än man tror är rent av återhållsamma.
     Det här har jag skrivit om förut, och berättat om i olika sammanhang. Men det finns fortfarande journalister som väljer att inte tro på de här siffrorna (de är i och för sig inte så många), och så finns det journalister som blir uppenbart lättade när de får höra att de inte är ensamma i sin återhållsamhet (de är faktiskt desto fler).

En djupare analys av enkätsvaren från den svenska Journalistundersökningen 2011 (som jag gjort tillsammans med Monika Djerf-Pierre) visar att svenska journalister använder sociala medier en hel del, och betydligt mer än vad svenska folket i allmänhet gör. Användningen är relaterad till ålder (ju yngre desto mer) och till vilken sorts arbete man har (webb- och multijournalister är flitigast).
     Sociala medier ses i första hand som ännu ett arbetsredskap, alltså ännu en möjlighet att omvärldsbevaka och hitta nyheter, idéer, uppslag, case och intervjupersoner. Det är så att säga "basanvändningen". För andra handlar det också mycket om nätverkande, att bygga sitt eget varumärke, sprida sitt eget material och få feedback från såväl kollegor som publik. Det är "plusanvändningen".
     Jag ser – tvärt emot vad jag nog hade väntat mig – inga skillnader i yrkesideal och normer relaterat till hur journalister använder sociala medier. Men jag ser en annan viktig skillnad: De som är mest aktiva är också mest positivt inställda till att aktivt bygga ett eget varumärke och till publikdialog och -kontakt på olika sätt.

Utifrån hur svenska journalister använder sociala medier går det att dela in kåren i tre ganska distinkta grupper:

• Skeptikerna som helst undviker sociala medier och inte heller tror det finns någon nytta med dem. Det handlar ofta om äldre journalister på tryckta tidningar. Mellan 10 och 15 procent av den svenska journalistkåren hör till den här gruppen.
• Pragmatikerna använder sociala medier regelbundet, men med urskiljning. De använder sociala medier i första hand för att omvärdsbevaka, scanna av vad som händer etc, men de är själva inte särskilt aktiva med egna inlägg. Många i den här gruppen använder sociala medier för att de tycker att det faktiskt hör till jobbet, även om de är ambivalenta och också lite bekymrade över att somliga av kollegorna så obekymrat blandar det professionella med det privata i sina inlägg. Mellan 80 och 90 procent av journalistkåren hör hit.
• Entusiasterna utmärker sig genom att leva ett sociala medier-liv, i stort sett dygnet runt. I den här gruppen hittar vi främst yngre webb- eller multijournalister, som skiljer sig från resten av kåren också i sin syn på relationen till publiken och på personligt varumärkesbyggande. Mindre än fem procent hör hit.

Journalistundersökningen låg i fält september 2011 till februari 2012. Nivåerna i användning har självklart ökat sedan dess, precis som den allmänna användningen har ökat, men jag ser inga tecken till att skillnaderna mellan de tre grupperna skulle börja suddas ut eller att gruppen skeptiker skulle minska nämnvärt.


Fotnot: Metoddokumentation Journalist '11


Relaterade inlägg, med sifferunderlag: Journalister gör "mer av allt" i sociala medier (25 juni 2012), Stora skillnader i hur journalister använder sociala medier på jobbet (26 juni 2012), Att omvärldsbevaka viktigare än dialogen (27 juni 2012), 21 bilder på 15 minuter i Istanbul (29 oktober 2012)

Massar av intressant på årets MEG – missa inte JMG:s program i Salongen!

Det drar ihop sig till MEG, Mediedagarna i Göteborg. På torsdag och fredag samlas mediefolk av olika slag i Göteborg för att förkovra sig, debattera och mingla. I anslutning till MEG är det dessutom Gräv 2013, arrangerat av Föreningen grävande journalister.

Själv sitter jag just nu och pusslar för att få till ett så bra personligt program som möjligt. Det blir seminarier om transparens, en dos med medieprofessor Mark Deuze, lite näthat…

Dessutom kommer jag att finnas på plats i Salongen, där bland andra JMG har ett program med korta föreläsningar. Bland annat kan man där lyssna till Rebecca Johansson, som ska presentera det examensarbete hon skrev tillsammans med Caroline Hanner: "Det sitter i ryggmärgen." Om frilansjournalister som bloggar (ladda ner här). Rebecca och Caroline skrev sin uppsats på uppdrag av mig och inom ramen för mitt avhandlingsarbete.

Jag passar gärna på att prata om mitt avhandlingsarbete, om någon är intresserad.

JMG:s, SOM-institutets, Sim(o):s och Nordicoms program i Salongen (H02:12) ser ut som följer:

Torsdag 7 mars

• 10.30–10.45: Första resultaten från Mediebarometern 2012. Ulrika Facht, Nordicom.
• 11.00–11.15: Kriskommunikation. När det brinner i knutarna. Tomas Odén, JMG.
• 11.30–11.45: Att konsumera för förändring. Johanna Arnesson presenterar sitt examensarbete om välgörande vanor, konsumentmakt och marknadsföring hos idéburna insamlingsorganisationer (ladda ner här).
• 12.00–12.15: Fortsatt diskussion efter seminariet "Mediernas makt måste granskas" under ledning av Maria Edström, Nordicom.
• 12..45–13.00: Kan Media Doctor bota hälsojournalistiken? David Finer samtalar med Torbjörn von Krogh, Sim(o).
• 14.00–14–15: Fortsatt diskussion efter seminariet "Myndigheter och media, vem styr vem?". Magnus Fredriksson, JMG, och Josef Pallas, Uppsala universitet.
• 14.45–15.00: Journalister behöver lära mer om statistik. Jan Strid, JMG, samtalar med Torbjörn von Krogh, Sim(o).
• 15.15–15.30: Medierna måste granskas mera! Christina Jutterström samtalar med Torbjörn von Krogh, Sim(o).
• 15.45–16.00: Med rätt teknik. Om rekrytering av ingenjörer via sociala medier. Siri Jagstedt presenterar sitt examensarbete (ladda ner här).
• 16.15–16.30: "Det sitter i ryggmärgen." Om frilansjournalister som bloggar. Rebecca Johansson presenterar sitt och Caroline Hanners examensarbete (se ovan, ladda ner här).
• 16.45–17.00: Fortsatt diskussion efter seminariet "Twitterbarometern". Marie Grusell, JMG.
• 17.15–17.30: "Inte bara älgar i träd." Om vad vi tror delas via sociala medier. Marie Branner, JMG.

Fredag 8 mars

• 9.30–9.45: Första resultaten från Mediebarometern 2012. Ulrika Facht, Nordicom.
• 10.00–10.15: Bäst i klassen? Jämställdhet i medierna i Sverige och globalt. Maria Edström, Nordicom.
• 10.30–10.45: På väg mot Medievärlden 2020. Ingela Wadbring, Mittuniversitetet, och Gunnar Nygren, Södertörns högskola.
• 12.00–12.15: Därför behövs mer medie- och informationskunnighet i skolan. Maria Edström, Nordicom, samtalar med Ewa Thorslund, Statens medieråd.
• 13.00–13.15: Fria medier, ett effektivt vapen i kampen mot korruption? Mathias A. Färdigh, JMG.
• 13.30–13.45: Miljonlöftet – ett grävande reportage om Forever Living Products och direkthandeln. Journaliststudenterna Herman Reuterswärd, Erik Pettersson och Carl Johan Hjerpe presenterar sitt examensarbete i grävande journalistik (se också helgens GP).
• 14.00–14.15: Sagan om ringen – ett grävande reportage om jakten på Tutankhamuns försvunna ring. Journaliststudenten Oskar Sonn Lindell presenterar sitt examensarbete i grävande journalistik.
• 14.30–14.45: Värdeförändringar i Sverige 1986–2011. Henrik Oscarsson, SOM-institutet.