21 bilder på 15 minuter i Istanbul

På den europeiska medieforskningskonferensen ECREA 2012, som hölls i Istanbul i förra veckan, presenterade jag i fredags kväll de första egentliga resultaten av hur svenska journalister egentligen använder sociala medier. Det är Monika Djerf-Pierre och jag som tillsammans står för analyserna.
     De här konferens-presentationerna går verkligen undan – man har 15 minuter på sig att berätta om teoretiska utgångspunkter, metod, huvudresultat och slutsatser. Då gäller det att på något vis särskilja sig från alla andra men framför allt att sålla, och allt för mycket får helt enkelt inte plats. Den som vill ta del av själva presentationen hittar den här. Jag återkommer men ett inlägg som sammanfattar resultaten i mer begriplig form.

Myten om morgontidningens kommersialisering

I morgon diskuteras den svenska journalistikens kommersialisering på ett seminarium i Stockholm. I centrum för diskussionen står Ingela Wadbrings bok Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning? (utgiven av Sim(0) Mediestudier, kan beställas här).

Journalistikens kommersialisering är ett begrepp som många – såväl branschfolk och forskare som medietyckare – gärna slänger sig med i debatten, om den så gäller journalistiken eller mediernas framtid eller papperstidningens död. Och man tar det för givet; journalistiken har kommersialiserats. Så är det bara. Men få har försökt studera hur den i så fall har kommersialiserats, och i så fall hur detta har påverkat innehållet.
     Ingela Wadbring gör just detta: Hon har genomfört en gigantisk kvantitativ studie. Och kommer fram till att nej, när man tittar på det övergripande plan som hon tittar på så ser man faktiskt ingen kommersialisering av i alla fall morgontidningarnas innehåll. Den riktigt stora förändringen skedde istället när journalistiken professionaliserades på 70-talet, alltså när allt fler journalister genomgått journalistutbildning och yrket utvecklade gemensamma normer och värderingar. Tidningarna är inte mer slätstrukna idag. De skriver inte mer personifierat, inte mer snuttifierat, inte mer trivialiserat. De innehåller mer bilder, det är sant, men det kan lika gärna bero på att trycktekniken blivit så mycket bättre.
     Därmed inte sagt (och det säger inte Wadbring heller) att det inte skett en kommersialisering av andra medier – jag anar att en analys av kvällspressen skulle ge ett annat resultat –  eller att kommersialiseringen kommer till uttryck på andra sätt än de hon har mätt (till exempel i hårdare konkurrens på mediemarknaden, eller arbetsvillkoren på redaktionerna).

Och tro mig när jag säger att Ingela Wadbrings studie faktiskt är gigantisk, för det är jag som har kodat mycket av materialet. Jag har jämfört abonnemangspriser från 60-talet till idag, ägarnas vinstuttag, sidantal, andelen annonser, vilka bilagor man har, hur mycket bilder det är… i betydligt fler tidningar än de fyra som slutligen analyseras i boken. Jag har dessutom innehållsanalyserat mer än 13 000 artiklar på detaljnivå (läs mer om hur här).
     På sätt och vis var det ändå ett väldigt roligt arbete. De mikrofilmer som finns vid Kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg är en verklig guldgruva inte bara för släkt- eller medieforskare. Sök gärna på etiketten överskottsinformation och läs till exempel om mina ständiga följeslagare Sven-Ingvars (varje vald oktobervecka, med start 1960, dök de upp i NWT) eller om journalistisk yrkesetik anno 1960.


Fotnot: Ingela Wadbring bloggar (alltför sällan) här. Hon intervjuades om sin studie i gårdagens Publicerat i P1.

35 hemtentor om journalistrollen och en underkänd professor

Den här veckan har jag läst hemtentor. 35 variationer på uppgiften att diskutera och kritiskt analysera journalistrollen, med utgångspunkt i kurslitteraturen.

     Man kan ha sämre jobb – det har varit verkligt kul att läsa alla 35. Kursen heter Journalistrollen i teori och praktik. Den praktiska delen består av två veckors kortpraktik, den teoretiska delen (som är ny för i år) av självständiga litteraturstudier med Svenska journalister 1989–2011 som huvudbok, kompletterad med ett antal vetenskapliga artiklar om journalistrollen ur olika perspektiv.

     Studenterna har kopplat det teoretiska (forskningen) till sina egna erfarenheter från praktiken och till aktuell debatt om journalistrollen på sätt som är både relevanta och intressanta. När det är så är det faktiskt ganska kul att läsa 35 hemtentor!

Idag skriver medieforskaren Bengt Johansson en krönika i Borås Tidning om just journalistrollen (läs här). I en tid när "alla är journalister" är det faktiskt journalisterna själva som är det största hotet mot journalistiken, menar han. Journalistkåren hålls idag samman av en stark yrkesidentitet, men när kåren själv odlar föreställningen att man är född till journalist, att "bra journalistik" handlar om annat än sådant man kan lära på skolbänken, då bäddar man för en identitetskris. Misstron mot yrkets akademisering blir till en misstro mot professionalism – och finns det ingen professionalism kan ju verkligen alla vara journalister. Och vilken legitimitet har då den professionella journalistiken?

    I debatten om journalistikens legitimitet tror Johansson att vi kommer få höra fler föreslå en yrkeslegitimering av journalister. Och att journalistyrket kan komma att få en skyddad examen, precis som jurister och läkare.

Om nu Bengt Johansson hade skrivit en hemtenta i Journalistrollen i teori och praktik, och inte en krönika i Borås Tidning, vilket betyg hade jag då gett professorn? 

     Till att börja med är texten lite väl kort, även om jag inte är rigid när det gäller det utrymmesmässiga. Han diskuterar och analyserar journalistrollen på ett självständigt och kritiskt sätt, och texten är välskriven och sammanhängande, vilket är kriterierna för ett VG. Texten har dock ingen som helst förankring i kurslitteraturen, och därför blir den (tyvärr) inte godkänd.

     Däremot håller jag helt med om hans slutsatser: Journalistkåren måste våga diskutera professionalism och yrkets legitimitet i förhållande till "alla andra som också är journalister". Vad skiljer journalister från bloggare, författare, Flashback-trådar? Är det bara en ekonomisk skillnad – att journalister får betalt för det de gör – eller är det något annat också?

Fotnot: Bengt Johansson bloggar (alltför sällan) här. 

Kort om inskränkningspopulism och statsskickets fundament

Den senaste veckan har debatten om yttrandefrihet och inskränkningar i Tryckfrihetsförordningen (TF) tagit ny fart med anledning av två saker:
     • Se&Hör har publicerat smygtagna bilder på en avklädd brittisk hertiginna.
     • Konstnären Elisabeth Ohlson Wallin har gjort ett fotomontage med kungaparet.
     Och så rusar inskränkningspopulisterna till, och kräver grundlagsändringar och förtalsrättegångar. Trots att TF och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) alldeles nyss varit föremål för en grundlig utredning, som kom fram till att några ändringar inte behövs. Och trots att svenska grundlagsskyddade medier (alltså med ansvarig utgivare) normalt sett inte publicerar smygtagna bilder på vare sig avklädda kungligheter eller andra.

"Inskränkningspopulister" är vad Expressens chefredaktör Thomas Mattsson kallar dem som nu – återigen – vill inskränka den svenska tryck- och yttrandefriheten med hänvisning till övertramp som faktiskt inte sker i Sverige. I lördagens Medierna i P1 debatterade han yttrandefrihet kontra integritetsskydd med Mårten Schultz, professor i civilrätt. Lyssna, för det Thomas Mattsson säger är faktiskt viktigt!
     Jag tänker inte fördjupa mig i vare sig debatten eller i mina ståndpunkter den här gången. I korthet bara: Svensk press begår etiska övertramp, och de ska debatteras, precis som vi debatterar avklädda hertiginnor och fotomontage nu. Ännu icke begångna integritetskränkande övertramp finns det ingen anledning att försöka lagstifta mot. Det självsanerande systemet fungerar faktiskt.
     Läs gärna Thomas Mattssons blogg, och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som skriver så här:

Yttrandefriheten är i den skandinaviska samhällsmodellen ett viktigare fundament än monarkin som statsskick.

Fotnot: Mårten Schultz bloggar här.