Själv är jag inte mer inblandad i multiövningen än att jag vid ett par tillfällen varit lärarstöd en av dagarna, och sett till att låsa upp till kamerorna, att arbetsledarna haft koll på läget, tipsa om grejer som kan göras och finnas till hands om det uppstår problem eller frågetecken behöver rätas ut. För det mesta inte alls särskilt betungande utan bara väldigt, väldigt roligt.
Utom de gånger när verkligheten behagar spela något av sina ironiska spratt. Och som det känns på min bekostnad.
Dagen innan förra terminens multiövning tog jag en tidig eftermiddagsbuss hem till Uddevalla. Strax bakom mig på bussen satt ett gäng unga pojkar, fyra–fem stycken, i de lägre tonåren. Det blev rätt kaotiskt ett tag när de upptäckt att de satt sig på fel buss, och var på väg till Uddevalla och inte till Lysekil. Överläggningar inleddes (dem emellan) om hur situationen skulle hanteras. Uddevalla var inte så bra, bara en sportaffär nära busstationen. Kanske de kunde ta en annan buss ut till köpcentret Torp? Jo, där fanns bra affärer. För syftet med resan var, tro det eller ej, en liten stöldturné enligt konceptet "vi åker en bit bort där de inte känner igen oss och inte är så vana".
Vad gjorde jag då, undrar ni säkert. Nej, jag inledde ingen moralpredikan där och då på bussen. Nej, jag ringde inte polisen, helt enkelt eftersom jag glömt telefonen. Jag gjorde faktiskt ingenting.
Förrän dagen efter, med en hel multiredaktion med duktiga journaliststudenter till hands med ambitionen att faktiskt bli först på riktigt med nyheter. En av reportrarna den dagen ringde såväl polis som branschorganisation (Svensk Handel) för att kartlägga omfattningen av ett tidigare inte medieuppmärksammat problem – Göteborgsungar som sätter sig på regionbussarna och åker på stöldturné – och med tillstånd att ge polisen mina kontaktuppgifter om de ville ha ytterligare uppgifter om ungarna på bussen.
Det ville de inte. För varken polis eller branschorganisation hade hört talas om något sådant här.
Igår var jag lärarstöd på multiövningen igen. Och vad läser jag i Bohusläningen, om inte en artikel om att Polisen varnar för tonårsligor på stöldturné.
Kul för Bohusläningen att få vara först, men ursäkta – det här borde ha varit Västfrontens scoop. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar