Idag har vi firat på jobbet – JMG bäst i landet på att utbilda journalister

Idag har vi firat lite extra på jobbet. På förmiddagen presenterades – äntligen – resultatet av Högskoleverkets utvärdering av våra utbildningar:

• JMG:s kandidatutbildning i journalistik får, som enda journalistutbildning i landet, högsta betyg.
• JMG:s utbildningar i medie- och kommunikationsvetenskap får också väl godkänt.

Enda smolket i bägaren är att vår magisterutbildning i journalistik får kritik för bristande kvalitet vad gäller ett av fem mål som mäts (de andra fyra är väl godkända). Det handlar om att HSV anser att forskningsanknytningen inte är tillräcklig på magisternivån. Och den kritiken tar vi naturligtvis till oss när vi nu ser över magisterutbildningen.

Men kan, många gånger med rätta, kritisera HSV för att inte utvärdera rätt saker. Förra veckan riktade till exempel den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA skarp kritik mot hur de svenska högre utbildningarna utvärderas (läs mer här).
     Men det är klart att när JMG får så gott betyg så firar vi!



Läs mer: Högskoleverkets jämförelse av utbildningars kvalitet, prefekt Ulla Sätereie intervjuas i Göteborgs-Posten.

Apropå Världsbokdagen säger jag det igen: Nya medier ger nya vanor

Jag fastnade aldrig för kassettboken. Eller jo, jag köpte några, men det var lite för krångligt att släpa runt på walkmannen. Cd-boken hoppade jag över helt och hållet. Kanske mest för att jag aldrig köpte mig en egen portabel cd-spelare. Däremot är jag inte helt avogt inställd till ljudböcker – med rätt uppläsare kan en ljudbok vara en verklig upplevelse (tänker till exempel på när Torgny Lindgren läser Pölsan, den har också gått att lyssna till som radioföljetong i P1).
     Nej, när jag tänker litteratur tänker jag fysiska böcker. Som jag kan bläddra i. Som jag kan försöka tränga in med de andra på lite för överbelastade hyllor. Som jag kan peka på och säga att "där, i mitten på en högersida, står det om…". Alltså riktiga böcker.

Det borde egentligen inte kommit som en överraskning för mig att böcker inte alls bara måste läsas på papper. Jag är ju ändå medievetare, och om somligt tror jag mig veta bättre. Till exempel om medievanor.
     Men ändå… När jag väl bestämt mig för att ladda ner en e-bok i läsplattan – bara på prov, märk väl – blev jag överraskad på riktigt: Jag kan ju bläddra! Och upplevelsen är som att läsa på papper! Och jag kan hantera läsplattan precis som vore den en bok! Samtidigt som jag halvligger i soffhörnet!
     Och precis som min rumsgranne Bengt Johansson konstaterar jag att jag har fått nya vardagsvanor. På tåget på morgnarna lyssnar jag fortfarande på poddradio (medieprogram, vetenskap och kultur i en allsköns blandning), men på tåget hem blir det numera skönlitteratur de gånger jag inte har arbetsläsning. Tänk vad lite ny teknik kan ställa till med. Och tack, Stadsbiblioteket i Uddevalla, där jag lånar mina böcker när som helst på dygnet!

Idag är det Världsbokdagen. Nordicom meddelar att mer än var tredje svensk läser böcker (eller lyssnar) dagligen; de allra flesta väljer fortfarande pappersversionen (alla siffror i överskådlig form hittar du här).


Relaterade inlägg: Nya medier ger nya vanor (110604)

Nu måste mediehusen lära sig om användarskapad distribution

För snart fyra år sedan skrev jag, på uppdrag av Dagspresskollegiet, en rapport om dagstidningarnas användarskapade innehåll. (Rapporten Läsarmedverkan: Lönande logiskt lockbete kan du ladda ner här om du är intresserad.)
     Användarskapat innehåll, det är enkelt uttryck allt sådant innehåll som läsarna står för: Artikelkommentarer, enkätsvar, mest läst-listor, nyhetsbilder, vårbilder, mikrolokala nyhetsartiklar, bloggar, crowdsoursat material… numera finns en uppsjö av varianter, och i princip samtliga nättidningar använder sig av användarskapat innehåll så mycket de kan. Eftersom det helt enkelt lönar sig.

Nu är det dags att lära sig ett nytt ord: Användarskapad distribution. Och att lära sig hur man som nättidning kan underlätta den användarskapade distributionen, och dra nytta av den. Eftersom det helt enkelt kommer att löna sig (om det inte redan gör det).
     Numera använder stora delar av mediepubliken sociala medier, i olika grad och utsträckning. Och en stor del av innehållet i de sociala medierna består i länkar till de traditionella mediehusen, eller kommentarer till de traditionella mediehusens innehåll.
     Medievärlden kunde härom veckan visa statistik över hur mycket av nättidningarnas trafik som kommer från sociala medier. För Folkbladet är siffran förvånande 47 procent, för SvD i jämförelse mer modesta 23 procent. Det är ju helt otroliga siffror!
     Men om nättidningarna ska kunna dra nytta av den användarskapade distributionen gäller det att underlätta möjligheterna att dela material. Det vinner alla på. En konsekvens av detta är också att vi kommer att få se att nyhetsmedierna blir ännu mer närvarande i våra sociala medier-flöden, på olika sätt.

Själv funderar jag just nu på hur redaktionernas strategier för användarskapad distribution påverkar det jag är intresserad av i mitt avhandlingsarbete, nämligen olika aspekter av journalisters användning av sociala medier. Blir det en ny punkt på morgonmötet i fortsättningen, att kolla vilka artiklar varje reporter delat på twitter det senaste dygnet? Kommer redaktionsledningar att gå så långt som till att mer eller mindre uttalat kräva att journalisterna underlättar den användarskapade distributionen, också via sina privata sociala medier-konton? Många frågor är det…
     Jag har hur som helst hittat en blogg som diskuterar många av de här frågorna: Avskalad och finns med i min bloggroll här intill (där du hittar en blandning av i huvudsak mediebloggar, medieforskare och medietyckare, blandat med annat jag tycker är läsvärt). Avskalad drivs av Markus Pettersson som arbetar med kundlojalitet och sociala medier på Göteborgs-Posten. Han erbjuder många tänkvärda perspektiv och för mig mycket användbar kunskap – speciellt i de stunder när jag glömmer bort de strategiska ledningsperspektiven.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker Unicef en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
     Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med i Unicef i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder! För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.


Fotnot 1: Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial här.

Fotnot 2: Flitiga läsare av denna blogg kommer säkert ihåg att jag inte är överdrivet förtjust i reklamkampanjer som – precis som den här – sprids via sociala medier (se exempel här). För 95 doser stelkrampsvaccin gör jag dock mer än gärna ett undantag. 

Ett ironiskt sammanträffande – Bohusläningen blev först med Västfrontens rättmätiga scoop

Den här veckan har journaliststudenterna vid JMG haft multiredaktionsövning. Under en vecka förvandlas de till nyhetschefer, reportrar, radioreportrar, sociala medier-redaktörer och allt vad som nu hör en multiredaktion till, och så produceras webbnyheter med tillhörande radio, tv och papperstidning. Resultatet kan ni se och höra här.

     Själv är jag inte mer inblandad i multiövningen än att jag vid ett par tillfällen varit lärarstöd en av dagarna, och sett till att låsa upp till kamerorna, att arbetsledarna haft koll på läget, tipsa om grejer som kan göras och finnas till hands om det uppstår problem eller frågetecken behöver rätas ut. För det mesta inte alls särskilt betungande utan bara väldigt, väldigt roligt.

     

Utom de gånger när verkligheten behagar spela något av sina ironiska spratt. Och som det känns på min bekostnad.

Dagen innan förra terminens multiövning tog jag en tidig eftermiddagsbuss hem till Uddevalla. Strax bakom mig på bussen satt ett gäng unga pojkar, fyra–fem stycken, i de lägre tonåren. Det blev rätt kaotiskt ett tag när de upptäckt att de satt sig på fel buss, och var på väg till Uddevalla och inte till Lysekil. Överläggningar inleddes (dem emellan) om hur situationen skulle hanteras. Uddevalla var inte så bra, bara en sportaffär nära busstationen. Kanske de kunde ta en annan buss ut till köpcentret Torp? Jo, där fanns bra affärer. För syftet med resan var, tro det eller ej, en liten stöldturné enligt konceptet "vi åker en bit bort där de inte känner igen oss och inte är så vana". 

     Vad gjorde jag då, undrar ni säkert. Nej, jag inledde ingen moralpredikan där och då på bussen. Nej, jag ringde inte polisen, helt enkelt eftersom jag glömt telefonen. Jag gjorde faktiskt ingenting. 

     Förrän dagen efter, med en hel multiredaktion med duktiga journaliststudenter till hands med ambitionen att faktiskt bli först på riktigt med nyheter. En av reportrarna den dagen ringde såväl polis som branschorganisation (Svensk Handel) för att kartlägga omfattningen av ett tidigare inte medieuppmärksammat problem – Göteborgsungar som sätter sig på regionbussarna och åker på stöldturné – och med tillstånd att ge polisen mina kontaktuppgifter om de ville ha ytterligare uppgifter om ungarna på bussen.

     Det ville de inte. För varken polis eller branschorganisation hade hört talas om något sådant här.

Igår var jag lärarstöd på multiövningen igen. Och vad läser jag i Bohusläningen, om inte en artikel om att Polisen varnar för tonårsligor på stöldturné.

Kul för Bohusläningen att få vara först, men ursäkta – det här borde ha varit Västfrontens scoop. Så det så. 

Ännu mer om hur medierna använder opinionsundersökningar

Gillade du lästipset i förra posten? Då kommer du garanterat att uppskatta också dagens tips: Opinion Polls and the Media. Reflecting and Shaping Public Opinion är skriven av Jesper Strömbäck och Christina Holtz-Bacha.
     Jesper Strömbäck beskriver en av bokens viktigaste slutsatser så här, på sin blogg:

Frågan om medierna och opinionsmätningarna är viktig och förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad den fått hittills. Det gäller särskilt eftersom en av slutsatserna i boken är att medierna, genom sitt sätt att använda opinionsmätningar, minst lika ofta formar som speglar opinionen, samtidigt som människor faktiskt påverkas av den bild av opinionen som förmedlas via medierna. Det som i medierna framställs som ”folkets röst” kan ofta vara ”mediernas röst”. Det är i sig problematiskt, och det blir inte mindre problematiskt av att den bild av opinionen som förmedlas har effekter på såväl medborgarna och den allmänna opinionen som på de politiska partierna. 

Ny avhandling: SOM-institutets betydelse för de politiska besluten

Formellt sett är jag ju fortfarande anställd på SOM-institutet. Så nu blir det reklam:
     24 april är det dags för årets SOM-seminarium, med tema Fokus på ledarna. Sista anmälningsdag är 17 april, men ett envist rykte säger att SVT Forum precis som tidigare år kommer att sända föreläsningarna.

Fram till dess föreslår jag en djupdykning i en rykande färsk avhandling i vetenskapsteori, Christopher Kullenbergs The Quantification of Society. A Study of a Swedish Research Institute and Survey-based Social Science.
     Det är nämligen SOM-institutet som döljer sig bakom titelns "a Swedish Research Institute". Kullenberg har fördjupat sig i enkätundersökningens metoder, men han visar också vilket inflytande SOM-undersökningarna – och enkätundersökningar generellt – har på såväl politiska beslut som den allmänna debatten.


Läs mer: Bloggen Intensifier, pressmeddelande från Humanistiska fakulteten, Christopher Kullenberg är Årets Svensk 2011 (artikel i Fokus).

Terrorfri zon med en knapptryckning idag – vad kan vi välja bort imorgon?

I morgon startar rättegången mot Anders Behring Breivik, det som norska medier talar om som terrorsaken. Norska medier har fört en envis och stundtals hård kamp för så mycket öppenhet som möjligt under rättegången. Och i morgon inför norska Dagbladet en "terrorfri sone" på sin webb – genom en enkel knapptryckning erbjuds läsaren en nättidning där terrorsaken överhuvud taget inte syns.

När Dagbladet med en enkel knapptryckning erbjuder en terrorfri zon säger Dagbladet två saker:

• Det här innehållet är egentligen inte viktigt.
• Med den här knappen som ursäkt kommer vi att frossa i närgångna detaljer. För tycker läsarna det blir för mycket kan de ju enkelt välja bort.

Jag har sett sådana här fria zoner i nättidningar tidigare. Men då har det gjorts med väldigt mycket humor och glimten i ögat. Till exempel vid det brittiska prinsbröllopet förra våren, när The Guardian erbjöd läsarna att klicka bort frossandet i royalistisk yra. 

     Men terrorsaken går inte att skämta om, eller bort. Det här är blodigt allvar, i ordens verkliga betydelse. Här finns inte utrymme för någon som helst glimt i ögat.

     Jag kan visserligen hålla med om att många medier – också svenska – frossar onödigt mycket; i alltför närgångna intervjuer med Breiviks offer, i alltför detaljerad grafik, i alltför utlämnande bilder. En del av det skulle jag personligen gärna se att medierna avstod ifrån – och mycket av det väljer jag personligen också bort. Men jag gör mitt val i vilka medier jag väljer att ta del av, och i hur mycket bevakning av terrorsaken jag orkar med helt enkelt.

Det val som Dagbladet nu erbjuder sina läsare är en helt annan typ av val, och ett mycket farligare val. För vad händer om vi aldrig måste konfrontera det hemska? Eller det jobbiga? Eller det vi inte tycker om, eller inte tycker likadant om?
     För nästan precis ett år sedan var det ett brittiskt prinsbröllop som kunde väljas bort. I morgon är det den norska terrorrättegången. Om två år är det dags för nästa ordinarie riksdagsval – ska vi kunna välja bort all valbevakning då?
     Och kommer det norska rättsväsendet i fortsättningen att bry sig om argumenten för öppenhet, om medierna själva förringar allvaret?

Att erbjuda en terrorfri zon är naturligtvis ett sätt för Dagbladet att både kunna äta kakan och ha den kvar, alltså att locka så många läsare som möjligt till sajten.
     Enligt en nyligen presenterad skandinavisk undersökning menar 68 procent av norrmännen att terrorsaken hittills fått för mycket utrymme i medierna, 28 procent tycker det varit lagom. "Det blir intressant att se läsarsiffrorna och responsen på den här lösningen," säger Dagbladets chefredaktör John Arne Markussen.
     Jag hoppas att de norska läsarna gör ett klokt val, och väljer bort Dagbladet. För allas vår skull.


Läs också: VG valde bort sin "terrorknapp"

SCB bjuder på massor av statistik – men alla siffror är inte lika kul

Jag vet att jag är konstig. Därför gör det mig absolut ingenting alls att berätta att en av mina favorittillhåll på nätet är SCB. Här finns siffror på nästan allt, sida upp och sida ner. Helt underbart!
     Den senaste tiden har jag gjort djupdykningar ner i ett av temaområdena, Jämställdhet. Här finns brottstatistik och siffror på sysselsättning, utbildning, lönejämförelser, fördelning av hemarbete…
     Ett exempel: Det är fler kvinnor än män som börjar på universitet/högskola; av nybörjarna är 55 procent kvinnor. Men på forskarutbildningen är förhållandet det omvända – 53 procent av nybörjarna är män. Någonstans på vägen händer det uppenbarligen något…

SCB presenterar andra temaområden också: Från vaggan till graven, Informationsteknik, Integration, Löner och arbetskostnader, Sjukfrånvaro och ohälsa samt Sveriges ekonomi. Och hela avdelningar med historisk statistik, eftersom Sverige och Finland har en mycket lång tradition av att framställa statistik, den första folkräkningen till exempel genomfördes 1749, så finns det en hel del att botanisera i.
     SCB har dessutom en riktigt användbar app för läsplattor. Ladda ner den, vet jag.

Aldrig tycks papperstidningens död så avlägsen som under de tidningsfria dagarna

Långledigheten som borde varit fylld med lösgodis, kvalitetsgodis, ägg, god mat och ädla drycker närmar sig sitt slut. Om det inte vore för att en person i min närhet förvandlats till ett levande bevis på att en karl med en redig förkylning verkligen inte har det lätt (se reklamfilmen här).
     Så istället har jag haft haft ganska mycket tid att följa flödet i "mina" sociala medier. Och kan konstatera följande:

• Påsken har uppenbarligen varit plankornas tid. Oxfilé hos några, kycklingfilé hos andra, och så någon som tydligen mäter sin planka i minuter och sekunder.

• Snö och penséer går uppenbarligen inte ihop. Men en natt inne i värmen kan tydligen rädda dem.

• Allt färre har förståelse för de tidningsfria dagarna. "Lata redaktioner," skriver bubblan. "Men vad skönt för tidningsbuden som får en ledig helgdag," försöker jag, utan framgång. För aldrig tycks papperstidningens död så avlägsen som just under de tidningsfria dagarna.
     Det är klart att i en tid när det anses självklart att vi ska kunna tillbringa långfredagen med att storhandla på Coop, köpa tryckimpregnerat till altanutbyggnaden på Bauhaus och förnya vårgarderoben på närmsta köpcenter, så känns det konstigt att vi inte ska få någon tidning i brevlådan.
     När pappersupplagorna dalar är det många som funderar över tänkbara alternativ. Ett, som diskuteras allt oftare, är att inte distribuera någon papperstidning i veckorna utan istället koncentrera krafterna till att göra en bra vardagswebb och en ännu bättre papperstidning till helgen, när de flesta är lediga och faktiskt har tid att läsa. Folket blir av allt att döma först ut, till hösten blir sexdagarstidningen endagarsdito. Det är ett modigt beslut (och samtidigt trist, eftersom den redaktionella bemanningen sannolikt kommer att minska betydligt). Men jag tror ändå att det kan vara rätt väg att gå. När alltför få är beredda att betala för den produkt man erbjuder, så måste man våga pröva nya affärsmodeller.
     Expressens chefredaktör Thomas Mattsson för ett liknande resonemang i sin blogg.
     Hur blir det då med de tidningsfria dagarna i framtiden? Ja, det blir nog till att vänja sig vid att de faktiskt blir ännu fler.


Relaterade inlägg: Unna dig att ha långtråkigt en stund! (101103)