Rapporten presenterades på ett lite annorlunda sätt än vad som är vanligt när det handlar om vetenskapliga rapporter. Forskarna samarbetade med en reklambyrå, och gav utvalda medier (till exempel Dagens Nyheter) exklusiv tillgång till ett pressmeddelande dagen innan den fullständiga rapporten presenterades för allmänheten.
Jag tänker inte ha några åsikter om själv undersökningen. Jag nöjer mig med att konstatera att den baseras på en enkät som distribuerats via Facebook (via ett evenemang), och att urvalet är självrekryterat. Ni vet vad jag anser om den typen av urval…
Jag tycker att den kritik – såväl välförtjänt som ibland lite orättvis – som riktats mot rapporten och de forskare som står bakom den är mer intressant. Kritiken har kommit i tre vågor:
Först ut var de mer eller mindre självutnämnda sociala medier-experterna och -debattörerna, de som inte gillade resultaten. "Nej, man blir alls inte olycklig av Facebook. Hur skulle man kunna bli det? Facebook är ju någonting jättebra." (Ok, jag kanske överdriver lite i min sammanfattning, men här gäller det att försöka fånga essensen.)
Sedan kom alla som kritiserade forskarna och publiceringen, och i huvudsak riktade in sig mot dels samarbetet med reklambyrån och dels att inte alla fick tillgång till rapporten dag ett. Kritikerna i den här vågen började också ana att något kanske var fel med metoden, men utan en beskrivning av hur undersökningen gått till är det onekligen svårt att på allvar kunna kritisera genomförandet.
Det var den tredje vågen av kritik som mer eller mindre smulade sönder rapporten, genom att kritiskt granska metod och genomförande: Hur är urvalet gjort? Går det alls att generalisera resultaten? Vilka frågor har man ställt? Tyvärr fick den här typen av kritik vänta till dag två – det är svårt att kritiskt granska något man inte vet hur det är gjort.
Nu väntar jag på en fjärde våg av kritik, inte mot forskarna eller rapporten och resultaten, utan mot alla de medier som dag ett drog alltför långtgående slutsatser. Såvitt jag kan förstå var det nämligen medierna själva som stod för merparten av generaliseringarna, som Dagens Nyheter som i sin artikel hävdade att "Facebook sprider olycka" och "En miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet är på Facebook".
Igår kväll såg jag något jag nog aldrig sett på tv-nyheterna förut: Först Västnytt och sedan Rapport hänvisade till sina inslag dagen innan (se inslaget på SVT Play), men påpekade att resultaten inte kunde generaliseras så som de gjort då. En rättelse av den bristfälliga statistiska analysen alltså – den typen av rättelser vill jag se mer av.
* * *
Det finns faktiskt en studie som tittar på sambandet mellan användningen av sociala medier och livstillfredsställelse och välbefinnande (lycka om man så vill). Välbefinnande och livstillfredsställelse i dagens Sverige bygger på fjolårets SOM-undersökning. Resultatet? Hög användning av sociala medier har inga positiva effekter på livstillfredsställelse eller välbefinnande, ett dagligt användande har till och med en negativ effekt på välbefinnandet (sidan 358).
Läs också: Forskarna själva om sin studie i en intervju i Universitetsläraren i höstas, och i en intervju på Second Opinion igår.
Relaterade inlägg: Urval, svarsfrekvens och bortfall – så enkelt men uppenbarligen ändå så svårt (120225)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar