Dagstidningar – en synnerligen lönsam affär

Den svenska dagspressens (pappers)upplaga sjunker (från 2009 till 2010 med 3,8 procent, vilket innebär en samlad upplaga om 3,5 miljoner ex), och allt färre prenumererar på en morgontidning (enligt Dagspresskollegiet prenumererar nu bara vart sjätte svenskt hushåll). Men det betyder inte att det går någon nöd på svenska dagstidningsföretag. Tvärtom, 2010 var ett gott år ur tidningsägarsynpunkt:
     Annonsmarknaden ökar, nämligen. Volymen ökade 2010 med 7,6 procent, och intäkterna med totalt 10,6 procent.
     De samlade intäkterna uppgick förra året till drygt 18 miljarder kronor, och det samlade resultatet från tidningsrörelsen till 1,4 miljarder vilket motsvarar ett relativt överskott från tidningsrörelsen på 7,4 procent. Det är absolut inte dåligt.
     Lägg till detta ett överskott från finansrörelsen på 117 miljoner och överskott efter finansnetto på 1,5 miljarder; ett relativt överskott på 8,0 procent.
     För första- eller ensamtidningar ökade bruttomarginalen från 1,0 (2009) till 6,3 procent (2010), och nettomarginalen från 1,6 till 8,3 procent. Räntabiliteten steg från 1,3 till 11,6 procent.

Så trots alla domedagsprofetior över svensk dagspress – och de är tröttsamt många: Dagstidningar är en synnerligen god affär. Försök inte inbilla oss något annat.


Fotnot: Siffrorna kommer från rapporten Dagspressens ekonomi 2010, som sammanställs av Presstödsnämnden varje år. 2010 var det femte bästa året för branschen, ekonomiskt sett, sedan sammanställningarna började göras för 35 år sedan.

Spåren finns kvar och förskräcker

Det har varit val i Danmark. Det har nog inte undgått någon att Danmark därmed får inte bara ett regeringsskifte utan också sin första kvinnliga statsminister.

Men hur berättar medierna om detta? Knappt en artikel eller inslag det första dygnet utan ett påklistrat epitet. Inte Helle Thorning-Schmidt, utan "Gucci-Helle". I såväl rubriker som i text. I såväl nyhetsrapportering som i kommentarer och analyser.
     Varför använder sig också svenska medier av detta påklistrade epitet? Inte kan det väl vara bara för att det handlar om en kvinna? Eller?

Till svenska mediers försvar ska sägas att etitetet numera tycks ha redigerats bort från åtminstone rubrikerna, även om det finns kvar i texterna på många ställen. Men spåren finns kvar, och förskräcker. Är det verkligen fortfarande så att nyhetsmedierna fortfarande – och nästan utan att tänka på det, som det verkar – rutinmässigt förminskar kvinnor?

Följande exempel är alla samlade idag (18 september). Googlar man "Gucci-Helle" får man Aftonbladet som första träff:

Till Aftonbladets försvar ska sägas att de numera ändrat rubriken, men de glömde att ändra namnet på sidan (automatgenererat efter ursprungsrubriken). Pinsamt:

Värst är nog ändå Brunchrapporten i SR:s P3, som tycker folk ska rösta om det ändå inte är Gucci som förlorar mest på epitetet, genom att förknippas med Thorning-Schmidt:

Fel, fel, fel, fel, fel – om självmål i sociala medier

Den här veckan har inte varit någon bra vecka. Ur pendlarsynpunkt, vill säga. Har inte tåget varit lite försenat har det varit kraftigt försenat, eller helt och hållet inställt, eller så har det körts med halverat antal vagnar. Som pendlare – utelämnad inte bara till vädrets makter (det har blåst ner en del träd över kontaktledningarna) utan också till den mänskliga faktorn (som att ersättningsbussarna aldrig finns på plats i tid) – blir man lätt lite smått irriterad.

Men det här ska inte handla om pendlarlivets vedermödor. Det ska istället handla om konsten att göra självmål i sociala medier. Eller vad säger ni om följande svar på min uppgivna klagan ovan:

Lars Backström är vd på Västtrafik. Vi känner inte varann. Vi har aldrig träffats. Vi har aldrig tidigare fört någon form av dialog via vare sig Twitter eller andra sociala medier. Som ansvarsfull vd (eller med normaluppmärksam kommunikations/informationsansvarig) följer han såklart vad som skrivs om honom själv eller om Västtrafik i såväl traditionella medier som i olika sociala medier. Inget konstigt i det.
     På Twitter är jag en tämligen betydelselös person; jag har inte så värst många följare. Lars Backström känner sig ändå manad att personligen besvara just min klagan. Och det kan jag i och för sig tycka är sympatiskt.
     Men att ta en trött klagan över förseningar som en förevändning att göra reklam för något i sammanhanget totalt irrelevant – det är att göra självmål. Och han väljer att göra det i offentligheten.
     Alla  ser igenom den här typen av försök till marknadsföring.
     Alla kan se att mitt egentliga klagomål ignoreras.
     Alla kan räkna ut att om tågen kommer och går i tid så behövs inte Västtrafiks resegaranti över huvud taget. Jag byter gladeligen SMS-inlösen mot punktlighet!

Vad värre är (ur Backströms och Västtrafiks synvinkel): Genom sitt agerande öppnar han för mer effektfull kritik på andra plattformar. Där jag inte är fullt lika betydelselös.

     Det är bara att tacka och ta emot!

Fotnot 1: Hade inte den här pendlarveckan varit så tröttande hade det här inlägget skrivits tidigare. 

Fotnot 2: Det finns gott om forskning på hur man som företag eller verksamhet eller whatever ska bete sig i sociala medier för att inte skjuta sig själv i foten. För att välja ett enda exempel: Konsumtionsmakt 2.0 av Lennart Hast och Eva Ossiansson.

***

20 september: Lars Backström har svarat via kontaktmejlen:

Hej igen!

Vi är inte alls där vi skall var vad gäller punktlighet. Detta är ett av våra främsta fokusområden. Vi är heller inte nöjda med hur trafiken utförs och dessutom saknas fysiska tåg. Men kollektivtrafiken i allmänhet och kanske tågtrafiken i synnerhet kommer aldrig att vara befriade från förseningar. Regeringen vill satsa över 5 miljarder kronor på sk trimningsåtgärder för förbättrad punktlighet och pålitlighet! Att underlätta för våra kunder att få ersättning vid förseningar tycker vi därför är positivt. Mitt svar är inte ett försök till marknadsföring och ditt klagomål ignoreras absolut inte. Att öppna för effektfull kritik är ju liksom hela poängen med sociala medier. I alla fall för mig. Det är därför vi finns på Facebook och det är därför jag bemöter dina och andras synpunkter på Twitter (kolla gärna mina tidigare tweets) varje dag. Nu har du gett mig ytterligare en plattform :)

Ps. Träffas jättegärna om du har tid/lust!

Försökte publicera på din blogg men det gick inte. Du får gärna publicera mitt svar om du vill!

mvh Lars Backström

Nytt om medievanor från Dagspresskollegiet

Nu har Dagspresskollegiet (som flyttat med professor Ingela Wadbring till Mittuniversitetet i Sundsvall) publicerat tre av mediekapitlen från årets SOM-bok Lycksalighetens ö på nätet. Det betyder att Ingelas och mitt kapitel "Ökad polarisering i morgontidningsläsningen" går att ladda ner som pdf.

Dagspresskollegiets nya publikationer hittar du här. (Dagspresskollegiets äldre publikationer hittar du fortfarande på JMG:s webb.)