Helgens nyhetsflöde har i stort sett handlat om en enda sak: Barnprogramledaren och chefredaktören Ola Lindholm kommer att åtalas för ringa narkotikabrott, efter att urinprov visat spår av kokainbruk. Ola Lindholm hade kokain i kroppen, skriver Expressen triumferande, och följer upp med rubriker som Ola Lindholm får fortsätta i Bris, Lindholm i TV – trots kokainavslöjandet, Ola Lindholm tvingas ta timeout från Kamratposten och så storsläggan Barnen diskuterar knarkavslöjandet.
Expressen tycks inte se några som helst anledningar att dra i publicitetsbromsen. Tvärt om. "Ser ni, vi hade visst rätt!" är budskapet till resten av Mediesverige i allmänhet och till alla som kritiserade namnpubliceringen i samband med att Ola Lindholm misstänktes för narkotikabrott 12 april i synnerhet.
Aftonbladets publicering känns något mer återhållsam (Ola Lindholm åtalas – misstänks för knarkbrott, Karriären kan vara slut – om han döms) även om tidningen i brist på kommentarer inte drar sig för att löpa på den bloggtext Ola Lindholm själv publicerat och som Aftonbladet återpublicerar, ord för ord. Också de större morgontidningarna DN, SvD, GP och Sydsvenskan publicerar namn och bild, liksom många av landets andra nättidningar.
Visst känns det som ett drev. Ett osmakligt sådant.
Jag försvarar inte bruk av narkotika. Inte alls. Är det så att en barnprogramledare tillika chefredaktör för en tidning som vänder sig till barn faktiskt använder narkotika tycker jag det är riktigt illa. Själv säger Ola Lindholm – i den blogg som citeras så flitigt idag – att han inte använt kokain. Fälls han i domstol tycker jag han ska förlora såväl jobb som uppdrag. Självklart. Barnidol och narkotikabruk är ingen bra kombination.
Men det som pågår just nu saknar rimliga proportioner. Det är osmakligt.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har tidigare försvarat tvivelaktiga namn- och bildpubliceringar med att tidningen i efterhand visat sig ha rätt. Det duger inte. Varje enskilt publiceringsbeslut måste fattas av varje enskild redaktion och grunda sig på de uppgifter som finns tillgängliga där och då.
Och även om redaktionen vet att de uppgifter man har är korrekta kan det finnas anledning att ändå inte publicera namn och bild. Det handlar om proportioner. Och om att man också måste väga in den så kallade publicitetsskada en enskild person kan utsättas för vid namnpublicering – oavsett om hon är skyldig eller inte. Läs gärna mer om hur redaktörerna förväntas resonera kring sina publicistiska beslut i de etiska reglerna för press, radio och TV.
Är ett ringa narkotikabrott verkligen värt så många löpsedlar, så många insinuanta rubriker?
Jag tycker inte det. Det här drevet är osmakligt.
Uppdatering 9 maj: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson svarar på kritiken i en egen bloggpost samt i en intervju i Dagens Media. Läsvärd är också Aftonbladets kolumnist Ronnie Sandahl, som vänder på perspektiven – hur uppfattar barnen drevet? – i Ett enda snedsteg – och du är körd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar