Det gnälls ofta och gärna på så kallade sociala medier. Egentligen är det innehållet man gnäller på.
Ibland känns det som om de mest högljudda bara läser shoppinglistor, positionsangivelser och nedsättande utlåtanden om andra på Facebook och Twitter. Bloggarna ska vi inte tala om. Bara trams, inte ett vettigt ord någonstans. Eller så är det bara mode, inte ett vettigt ord någonstans.
Men som med allting annat handlar det om var man letar. Och vad man letar efter. Precis som jag väljer mina vänner och mitt umgänge, och väljer bort personer jag inte trivs med, väljer jag vad jag tar del av i sociala medier. Det är inte alls konstigt. Och jag hittar fantastiskt mycket som intresserar mig, lär mig något eller som jag har nytta av.
Ett område som verkligen revolutionerats av bloggar är forskningskommunikationen. Aldrig förr har så många forskare ansträngt sig så mycket för att skriva begripligt om forskning till en bredare publik. Och det hade aldrig hänt utan bloggarna.
Mina egna favoriter finns inom flera områden; inte bara inom medie- eller statsvetenskaperna. Jag återkommer med en lista som visar vilken oerhörd bredd och variation som ryms inom kategorin vetenskapsbloggar. Tills dess vill jag tipsa om Ting och Tankar, där Uppsalaarkeologen Åsa M Larsson skriver om både sin egen och andras arkeologiforskning i synnerhet, och om forskningsbloggandet i allmänhet. Lilla Vetenskapsbloggskolan heter en utmärkt serie i fem delar för den forskare som funderar på att börja blogga, men kanske inte törs eller vet hur. Läs den!
Tack för de fina lovorden Ulrika. Min blogg har fått lida lite av att jag har fullt upp med social media på mitt jobb just nu, men jag vill inte ge upp mitt lilla andningshål i tillvaron helt. Kul med bloggande journalister och medievetare också, tyvärr känns det fortfarande som nästan all diskussion om sociala medier i media fortfarande fokuserar på de negativa aspekterna. Ett skäl till att det fortfarande är ganska svårt att få akademiker att våga sig ut på nätet. Vi är patologiskt skygga av oss...
SvaraRaderaÅsa: Vi akademiker är inte bara patalogiskt skygga av oss, många är också extremt oroliga för vad kollegorna ska tycka när man uttrycker sig personligt och… vilka ord ska jag använda utan att trampa någon på tårna? Lättläst, kanske? Mer begripligt än i en normal akademisk text?
SvaraRaderaHuvudproblemet tror jag ändå är det du antyder i din kommentar: Att skriva en vetenskapsblogg är inget som ryms inom ramen för en tjänst. Och det är oerhört synd! Tänk om varje institution kunde vara så generös att den ger de forskare som vill blogga ett par timmar i veckan att göra det på arbetstid! Vad skulle inte det göra för forskningskommunikationen, för rekryteringen av studenter, för allmänhetens allmänbildning, för forskningens samhällsrelevans... Och för forskarna själva, som får en kanal att uttrycka sig direkt och begripligt, i en kanal som ger möjlighet till kommentarer och kommunikation.