UD, Hurghada och den publika offentligheten

Nyss ringde en av mina bästa vänner från Hurghada. I flera år har han och familjen (fru och två barn) sett fram emot två veckor med bad och pyramider. De landade i torsdags…
     Samtalet var kort. "Jag vill att du gör en sak för mig. Jag vill att du mejlar UD och talar om att här är stora demonstrationer. Det råder utegångsförbud mellan 16 och 8. Butiksägare står med påkar och försvarar sina butiker mot mobbar. Och det verkar inte som om informationen verkligen går fram till UD." Därefter bröts samtalet.

Jag har mejlat UD, vidarebefordrat infon och lämnat kontaktuppgifter till både min vän och till mig. Och fått ett autoreply. Jag har försökt ringa och mötts av upptagettoner – vilket jag i och för sig kan förstå. Jag har dessutom lämnat en kommentar på UD-bloggen. Det är det många som gjort, såväl oroliga som har en inbokad resa inom kort, och sådana som jag som lyckats få kontakt med vänner eller familj på plats. Och, minsann, här har jag fått ett svar, en bekräftelse på att infon gått fram och vidarebefordras till ansvariga.

UD-bloggen och det snabba svaret väcker ändå två frågor hos mig:
• Varför måste jag logga in med ett Facebook-konto (jo, du läste rätt, ett Facebook-konto!) för att kunna kommentera och i mitt fall lämna information? Borde inte alla ha rätten att kommentera en myndighetsblogg, oavsett konton hos diverse sociala medier?
• Varför tycker UD det är viktigare med snabba svar på bloggkommentarer än på e-post? Hänger det möjligtvis ihop med att bloggen och kommentarerna är omedelbart publika på ett annat sätt än e-posten, som i princip inte blir tillgänglig förrän den diarieförts? I så fall är det ett exempel på cyniskt hyckleri.

Jag har försökt nå mina vänner på plats i Hurghada, för att tala om att jag nått UD och lämnat vidare informationen, och för att tala om att just nu pågår ett möte på EU-nivå för att se över reserekommendationerna. Men nu går det inte att komma fram per telefon. Det är bara att fortsätta försöka.


Senaste information om situationen i Egypten och Hurghada via svenska medier: Ekot, Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, GP och Sydsvenskan.


Till svenska medier som nu med ljus och lykta söker efter svenskar på plats har jag följande budskap: Med mindre att ni har folk på plats som kan förmedla en direktkontakt mellan mig och mina vänner är det ingen idé att be mig om vare sig namn eller telefonnummer. Mina vänner är inte till salu.