I senaste numret av Forskning & Framsteg tackar chefredaktören Björn Fjælstad för sig, efter 32 år på posten. Själv har jag varit prenumerant i sisådär 25 år. (Ibland ångrar jag att jag inte sparat alla nummer, men när jag flyttade senast för drygt tio år sedan gav jag upp. Det tar plats.)
Björn Fjælstad har gjort ett utmärkt jobb, och tidningen har under alla år hållit hög klass och mycket hög kvalitet, samtidigt som den förnyats med varsam hand och följt med sin tid.
Nu är jag bekymrad. Stiftelsen Forskning & Framsteg som äger tidningen har nämligen bestämt att lämna över rodret till Patrik Hadenius. Det är en man med goda idéer (Språktidningen), men förmår han hålla samma höga standard som Fjælstad? Hadenius är en man som i sina tidningar (förutom Språktidningen Modern Psykologi samt oneshoten Tidningen Väder) populariserar – till trivialiseringens gräns – snarare än sätter ribban högt i en tro på läsarens kompetens och vilja. Ironiskt nog markeras bytet av chefredaktör dessutom av att de tre redaktionerna (alla utom Tidningen Väder) flyttar ihop i gemensamma lokaler, läser jag i senaste numret av Journalisten.
Jag prenumererade på Språktidningen när den kom. Inte minst för jag tyckte den var kul. Men den var faktiskt inte kul så länge.
Det finns gott om populärvetenskapliga tidskrifter på marknaden. Det är inte där jag vill att Forskning & Framsteg ska konkurrera. Jag vill att Forskning & Framsteg ska vara tidningen för oss som ställer lite krav på innehållet. För oss som vill att det ska vara utmanande. Vi får väl se hur jag gör när prenumerationen ska förnyas – för många tecken på förflackning och jag lägger mina pengar någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar