Ser en intervju på GP-TV som får mig att bli lite... ja, jag vet inte vad. Rädd? Förskräckt? Det är en av SD:s representanter i Göteborg som talar om behovet av att värna och återgå till de gamla svenska traditionerna, gärna i form av bondesamhället.
Jag tänker inte låta mig inledas i en diskussion kring bondesamhällets för- och nackdelar, nöjer mig med att konstatera att själv är jag glad att samhället har utvecklats. Men när hon säger att en del av de svenska traditionerna är att äta bohuslänsk äggost på julafton, och att det "måste följas upp" så att även hennes barnbarn fortsätter att göra det, så kan jag inte annat än säga ifrån.
På vilket sätt hotas just äggosten av den svenska invandrings- och integrationspolitiken? Jag ser åtminstone tre betydligt större hot: Dels konflikten mellan norra och södra Bohuslän (eller inland och kustland) om huruvida det ska vara kanel och björnbär eller sill till. Dels att det moderna livet för många inte riktigt tycks rymma vare sig tid eller tålamod att göra sin egen äggost. Dels att nutidens kostråd och diethysteri gjort äggosten till något som många ser på med ren avsmak. Och vad är det som säger att en fortsatt invandring på något som helst sätt skulle påverka den här kvinnans barnbarns lust eller möjlighet att äta äggost på julafton?
Själv gillar jag äggost, med kanel och björnbärssylt till. Och jag vägrar gå med på att äggosten ska vara någon slags symbol för "äkta" svenska traditioner. Det största hotet mot äggostens överlevnad är nämligen om äggosten blir en slags svenskhetsmarkör – vem vill riskera att bli stämplad som rasist bara för att man äter äggost?
17 oktober: Jag stödjer självklart också kampanjen Reclaim the folkdräkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar