Räcker en dementi för att få en redaktion att backa?

Lyssnade på en intressant debatt idag. I en överfylld sal på JMG hade gästprofessorn Nils Hanson (från Uppdrag Granskning) bjudit in förre PO Pär-Arne Jigenius, förre TCO-basen Björn Rosengren och Aftonbladets stf ansvarige utgivare Lena Mellin att diskutera eventuella lärdomar av den så kallade Littorinaffären.
     I publiken satt inte bara journaliststudenter och lärare och forskare från JMG, till och med Jan Josefsson var på plats med ett batteri frågor i beredskap.
     Lena Mellin försvarade såklart Aftonbladets publicering, och påpekade att Aftonbladet publicerade uppgifterna om ett påstått sexköp först flera dagar efter att Sven Otto Littorin lämnat posten som arbetsmarknadsminister. Pär-Arne Jigenius tyckte att publiceringen inte var försvarlig, och var övertygad om att Aftonbladet skulle fällas i en förtalsrättegång – om tidningen blev stämd. Björn Rosengren tyckte mest att som offentlig person måste man tåla att bli granskad, och att bästa sättet att klara sig från drevet är:
     – Det finns bara ett sätt, och det är att offentliga personer måste uppföra sig som man förväntar sig.
    ( "Komma från", tänker säkert en och annan om Rosengren. Även om det är länge sedan nu, 1994 närmare bestämt, är vi många som kommer ihåg den så kallade Tabuaffären. Rosengren hävdar dock fortfarande med bestämdhet att han aldrig lämnade fakturan för nattklubbsbesöket till TCO, och att han så småningom också kommer att bevisa det.)


Hur som helst. Lena Mellins påstående att Aftonbladet aldrig skulle publicerat uppgifterna om Sven Otto Littorin personligen och tydligt dementerat dem väckte stor debatt, på flera olika plan.
     Till att börja med: En pressekreterare hade ju dementerat. Varför räckte inte det? 
     – Så gör vi inte på Aftonbladet, förklarade Mellin. Vi talar med folk själva, och inte via ombud. Dessutom framförde pressekreteraren ingen dementi, hon sa att "han säger till mig att..." och det är ingen dementi.
     Men skulle Aftonbladet verkligen avstått från publicering om Littorin dementerat? Jo, menade Mellin, det påstådda sexköpet hade hänt fyra år tidigare, och även om Aftonbladet trodde på uppgiftslämnarens uppgifter så "händer det ju att folk misstar sig", och det fanns ju inga handfasta bevis.
     Men räcker det då alltid att dementera så avstår Aftonbladet från att publicera? undrade upprörda journaliststudenter. Nej, inte alls, hade det varit så att han svindlat banken och Aftonbladet hade haft kopior, då hade det inte räckt med en dementi.


Aftonbladet är landets största dagstidning, och som sådan en av de allra viktigaste medierösterna. Nog kan man förvänta sig lite mer tydlighet i frågan om publiceringsbeslut. Även om man måste komma ihåg att publiceringsbeslutet i sig egentligen inte rör uppgifterna om ett påstått sexköp, utan om att tala om den egentliga orsaken till en ministers avgång. 
     Jag vågar egentligen inte spekulera i om Aftonbladet hade avstått publicering om Littorin när han fick frågan om sexköp hade sett reportern i ögonen och sagt "Vilket fullständigt nonsens!". Men jag tror ändå att publiceringen i så fall sett väldigt annorlunda ut.