Att just kulturbråken numera finns också på Facebook är inte så konstigt, där det går att bråka så bråkar man, märkvärdigare än så är det inte.
Däremot tycker jag att inställningen att man inte skulle få citera vad någon annan skriver på Facebook är lite märklig. Även om Facebook är så pass nytt som offentligt rum betraktat att vi ännu inte riktigt kommit överens om umgängeston och allmänna regler för hyfs och etikett, så borde var och en med ett Facebook-konto kunna räkna ut att har jag en liten, intim vänkrets kan jag uttrycka mig på ett helt annat sätt – och om helt andra saker – än om jag är vän med kreti och pleti.
Det forskas intensivt på området, men än så länge finns inte mycket publicerat. Med ett undantag: JMG-forskaren Annika Bergströms Personligt och privat i sociala medier, som bygger på siffror från de årliga SOM-undersökningarna:
Vilket rimligtvis betyder att använder man Facebook i något annat syfte än det rent personliga och i en avgränsad krets av vänner man känner personligen, så får man också räkna med att bli citerad. (Samt att det inte går att bygga en kampanj för vad det vara må enbart i de sociala medierna.)Den här undersökningen antyder, likt annan forskning, att sociala medier främst utgör plattformar för det personliga uttrycket snarare än för att uttrycka åsikter, bilda opinion eller att aktivt delta i kampanjer eller upprop. Allt tyder på att sociala medier har stor betydelse för enskilda människor i deras nätverkande med andra, men att de har mindre betydelse som opinionsbildare.
Och så måste man komma ihåg att precis som ett samtal två vänner emellan på krogen kan höras av de runtomkring, eller ett mobilsamtal på krogen kan höras av nästan en hel vagn, så är statusuppdateringarna på Facebook offentliga. Det man inte kan eller vill stå för i ett större sammanhang, det bör man heller inte uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar